Tobaksodlingssäsongen, den sjunde raka i ordningen för min del, går mot sitt slut. Inget år har varit det föregående helt likt och varje år har jag lärt mig något nytt.

Utplantering. Eftersom säsongen är kort vill man gärna plantera ut sin tobak så tidigt som möjligt, men balansera det mot risken för den eventuella nattfrost som är så förödande. I år var det ovanligt varmt i maj och jag provade att plantera ut några reservplantor redan den 10/5. Några dagar senare planterade jag ut resterande i både pallkragar och på friland.

I slutet av sommaren kunde jag konstatera att de plantor jag satt ut allra tidigast i den bortre och tidvis under dagen mindre soliga delen av tobakslandet var de som hade haft sämst och långsammast tillväxt och plantorna i pallkragar växt snabbast, mognat tidigast och fått störst blad.

Nu har jag knappast råd att köpa ytterligare 30 pallkragar (15×2, man behöver minst dubbla för rötternas utbredning) och en hiskelig massa säckar planteringsjord redan till nästa år. Men hade jag kunnat hade jag gjort det. Det är helt uppenbart att rötternas utbrednng och plantornas tillväxt gynnas rejält av att jorden i mindre enskilda kluster värms upp fortare tidigt på säsongen än den gör på friland. Tänk dock på att plantorna kommer högre upp och blir känsligare för blåst och att jorden kan vara porösare i pallkragar. Man kan behöva stötta upp plantorna i början av säsongen.

Jag tar också med mig att det antagligen inte är värt att sätta ut tobaksplantor galet tidigt även om risken för nattfrost är liten, åtminstone inte i skuggigare delar av tobakslandet där jorden fortfarande är kall och marktemperaturen väldigt låg.

Skörd. Jag både vill och behöver skörda tidigt eftersom jag måste kurera tobaken i rådande utomhusklimat. Men det är ingen större mening att skörda tobak för tidigt. Man får balansera tålamodet mot skördestress och låta tobaken blomma (har ingen bra strategi för toppning av plantorna ännu och i år skulle jag ta fröer av nästan alla plantor ändå) i några veckor och invänta tydliga mognadstecken. Gulnade kanter och buckliga blad som lossnar enkelt med ett tydligt knäppande ljud när man bryter det nedåt stammen t.ex.

Gröna, helt släta blad är sällan mogna, oavsett sort och hur stora de är.

Kurering. Kapar man och hänger hela plantan gulnar bladen oftast mycket snabbare än om man plockar bladen ett och ett.

Ofta kan man låta bladen kurera klart på plantan utan att mögel uppstår för att det blir för lufttätt, men jag brukar skala av gula blad eftersom och kurera vidare på käpp uppe på vinden till stugan. Där finns lite glipor och springor som släpper igenom lite lagom med luft, samtidigt som det blir ganska varmt där under soliga dagar.

Skördar jag hela blad hänger jag dem tätt på en käpp utomhus under takåsen på uthuset. Om de hänger för glest torkar de för snabbt med mycket grönt kvar om det blåser så mycket som det blåst i år. Jag kollat till bladen ofta och när de börjat skifta färg till gult/brunt, gör jag snittet i mittnerven längre åt båda håll eftersom det är i mittnerven vätskan blir kvar längst och det är oftast där mögel kan uppstå. Sedan flyttar jag isär bladen lite mer för att inte få mögel på själva bladdelarna. Särskilt viktigt vid perioder av mycket regn och kallare temperaturer eftersom kureringen går långsammare då. När bladen gjort sig av med det mesta klorofyllet (det gröna) flyttar jag upp käpparna på vinden.

Blad som börjat torka och fortfarande är väldigt gröna kan man med fördel hänga glest utomhus nära marken (t.ex mellan trädgårdsmöbler) under natten. De återfuktas av morgondagen, luftfuktighet och lättare duggregn så att nedbrytningen av klorofyll får mer tid på sig.

Mindre blad, omogna blad, eller blad som av någon anledning inte vill skifta färg eller är för små för att vara värda besväret att lägga tid på separerar jag mittnerven och bladdelen på. Bladdelarna lägger jag i en skål som jag rör runt lite i en gång om dagen. Efter en vecka, tio dagar är bladbitarna bruna och torra. Mittnerverna skär jag i mindre bitar och torkar på en dagstidning.

Torkning. När bladen är torra så att det nästan knastrar om dem letar jag igenom deras mittnerv på undersidan för att se om den fortfarande har delar som ser gröna och lite färska ut. Sådana blad får torka vidare ett tag till och jag brukar göra ytterligare snitt i tjockare delar om det ser ut att behövas. Övriga helt torra blad packar jag ned i pappkassar och flyttkartonger för vidare lagring.