En liten tant på vischan skriver om tobaksodling och snustillverkning.

Smygstart

30 maj 2023

Nä, nu kunde jag inte hålla mig längre. De sista skälvande timmarna av maj åkte de första tobaksplantorna ut i landet.

Jag hade ju bestämt att inte plantera ut förrän efter fullmånenatten den 4–5 juni, då det mycket väl kan bli frost. 

Enligt prognosen ser det dock inte ut att vara någon risk. Dessutom tycker jag synd om plantorna som står och trängs i odlingstunneln. Och så har jag ju lite för många plantor, så några kan ju få bli testpiloter och bana väg för de andra.

Men. Trots kraftigt fårstängsel runt landet så har grävlingen tagit sig in och tumlat runt i bäddarna i jakt på mask och sniglar. Så innan jag kunde plantera var jag tvungen att hindra fler attacker genom att sätta finmaskigare nät ett extra varv utanpå det stormaskiga. Sedan kratta ihop bäddarna igen, och så vattna, vattna, vattna. Det har gått ytterligare två veckor utan regn, och det är prasslande torrt överallt. Regnvattentankar och tunnor börjar bli skrämmande tomma. 

Jag valde ut två plantor och tog med dem och en hink hönsskit till landet.

Sedan grävde jag med händerna en djup grop i bädden, vattnade ordentligt och lade en näve hönsskit i botten.

Jag vände krukan uppochned och tog ur plantan. Hoppsan, det var sannerligen på tiden. Fullt med rötter som längtar till friheten.

Sedan tog jag bort de två nedersta bladen, satte hela rotklumpen med jord och allt längst ned i gropen, föste tillbaka bäddmaterialet och tryckte till. Och så vattnade jag igen.

I bäddarna finns ingen jord utan lager på lager av olika organiska material som halm, hö, hästskit, spån, flis, tång, hönsskit, kompost, bokashilakvatten, biokol. Jorden finns under bäddarna och genom att i början vattna flitigt under plantorna så letar sig förhoppningsvis rötterna nedåt och hittar jorden och markfukten. Eftersom jordklumpen runt plantornas rötter består av egentillverkad jord innehåller den mycket mikroliv. De små jordkrabaterna kommer att sprida sig i bäddarna och successivt förvandla det organiska materialet till jord. Ju mer organiskt material i odlingsbädden desto bättre håller den kvar fukten. Enligt sidan Cigarrspecialisten utvecklas dessutom tobakens smak och nikotinhalt mer om det finns mycket organiskt material i jorden (https://cigarrspecialisten.se/blogg/2015/maj/cigarrens-smak-odlingens-omgivning/)

Så det finns allt att vinna på att hjälpa naturen genom att mata den med organiskt material. Mull är mulligt!

I väntans tider

17 maj 2023

Våren och försommaren är en hektisk tid för oss odlare, men innehåller också en del väntande.

Jag odlar mycket annat förutom tobak, och häromdagen var första gången sedan i januari som jag kunde koppla bort odlandet. I fyra månader har jag dagligen antingen sått, planterat om, planterat ut eller förberett odlingsbäddar. Vissa dagar allt på en gång. 

Nu handlar det plötsligt om att vänta. Något som jag är fruktansvärt dålig på.

Det är fortfarande ganska kalla nätter, så många plantor får stå under tak ett tag till, innan det är dags att plantera ut dem på friland.

Tobaken står i odlingstunneln och får låna golvutrymme av chili och paprika i mitten. Jag vattnar dem med hönsgödsel och bokashilakvatten blandat med vatten.

Några marodörer har redan hittat plantorna och tuggat hål i bladen. Häromdagen hittade jag årets första mördarsniglar i trädgården och förpassade dem till historien. Det kanske var de som hade tagit sig in i tunneln.

Jag har fyllt på bäddarna i tobakslandet med stallgödsel från en hästuppfödare på ön. Både hästarna och uppfödaren är prisbelönade, så det är riktiga guldklimpar som tobaken ska växa i.

Vi har inte haft regn på två veckor. Vattna måste man ju ändå. Jag samlade regnvatten senast det regnade, och de dropparna går till sådder och plantor. 

Ryktet går att denna sommar kommer att bli lika varm och torr som sommaren 2018. Då gäller det att vara lite smart.

Vi har fått två IBC-tankar på 1000 liter styck. Maken har kopplat ihop dem med hängrännan på verkstadslängan, med varandra och med vattentunnorna vid vårt hus, så när det regnar fylls båda två på ganska snabbt. Sedan är de kopplade till en pump som är kopplad till en slang, så det är smidigt att vattna direkt från tankarna.

När detta skrivs har det regnat i två dagar. ÄNTLIGEN! Både tankar och tunnor är proppfulla, så nu lär jag klara mig till nästa regnväder.

Nu väntar jag bara på varmare nätter.

Den 4 juni är det fullmåne. Då kommer förmodligen sista frostnatten. Sedan blir det utplanteringsrace. 

Vårbruk

2 maj 2023

Efter flera bakslag segrade äntligen våren. Vintern gav upp, snön och tjälen försvann. Dags att förbereda trädgården inför årets odlingssäsong.

Jag ska odla tobak i ett nytt land i år. Jag har jobbat med det i flera år – bränt av grässvålen på marken, fyllt på flis och tång, lagt på fårens vinterströbädd, odlat pumpa och lagt på all blast efter skörd, fyllt på hö, halm och tång. Nu är jorden full av mask och väldigt mullrik och lucker. Det har både hönsen, vildsvinen och grävlingarna upptäckt. För att får ha landet i fred är jag tvungen att hägna in det med kraftigt fårnät. 

Men först passar jag på att lägga träflis i gångarna och runt hela landet. Det håller kvar jorden och täckmaterialet i bäddarna, det hindrar ogräs, det är bra att gå på och det förvandlas så småningom till jord. Vi gör egen flis med en kompostkvarn av större modell, men när det behövs så här mycket hämtar vi hos en grannfastighet som har en enorm hög av grövre flis.

Jag krattade också bort täcket på det gamla tobakslandet, jämnade till ytan och sådde gröngödslingsväxter. Dessa ska få växa fritt under hela säsongen, vissna ned på plats och bli en del av höstens marktäckning. Gröngödsling är ett väldigt bra sätt att pigga upp trötta jordar: https://gronarader.se/odla-med-grasklipp/den-nya-biologiska-tradgarden-del-1/grongodsling/

Jag passade på att ta bort rötterna från förra årets tobaksodling. De har stått kvar i landet hela vintern, till glädje för mikrolivet i jorden. Nu på våren är det nästan ingenting kvar av dem och man kan enkelt dra upp dem med ena handen. Tidigare grävde jag upp dem på hösten och det var extremt tungjobbat. 

Det är en månad kvar innan jag kan sätta ut tobaksplantorna i bäddarna. De ska omplanteras en gång till innan dess, och till det behövs jord.

Jag har helt slutat köpa jord. Den består för det mesta av torv och konstgödsel och är en stor klimatbov. I stället gör jag egen jord med hjälp av lika saker:

Tång. Vi bor nära havet och hämtar så mycket tång vi kan. Vi lägger upp den i högar i trädgården så att regn och snö kan spola bort saltet. Medan den är relativt färsk använder jag den som marktäckning. Den tång som har legat längst har blivit en väldigt fin mull som kan blandas i planteringsjorden.

Hönsens djupströbädd. Hönsen bodde i vintras i odlingstunneln. Jag öste på kutterspån och hackad halm, de bajsade, jag grävde runt, öste på mer spån, de bajsade och så vidare. Nu har de flyttat tillbaka till hönshuset och jag använder den förmultnade djupströbädden till odling.

Lövmull. Jag samlar ihop höstlöven och lagrar dem i nätburar av kompostgaller. Jag blandar i lite mask och hönsskit för att få fart på komposteringsprocessen. Efter ett till två år har löven blivit till en jättefin mull.

Varmkompost. Vårt köksavfall lägger vi i en varmkompost och varvar med kolrika material som hushållspapper, kartong, träbaserat kattströ och liknande. Vi har två behållare och när en är full får den vila upp till ett år medan vi fyller den andra. 

Bokashi. Under den varma årstiden samlar jag köksavfallet i bokashihinkar och varvar med ett specialkomponerat strö. Matresterna blir fermenterade och blandas sedan med jord.

Biokol. Jag samlar ihop ”skrufset” som skapas vid vedhanteringen och fyller en plåtburk där jag har gjord små hål i locket. Den ställer jag längst in i vedkaminen och så blir det kol i burken medan vi eldar. Kolet krossar jag till mindre bitar och lägger i en hink vatten blandat med hönsskit eller urin.

Sållad trädgårdsjord. När vi gjorde en grusplan på baksidan av huset skrapade maskinen bort jordsvålen och lade i två stora högar. Det är lerjord blandad med rötter, sten och grus. Jag lägger ett såll över skottkärran och öser jorden genom den. Lerjord är väldigt mineralrik men alldeles för kompakt att odla i enbart. Blandad med alla övriga ingredienser blir den ett fint tillskott.

I framtiden: Barkmull. Nästa projekt är att låta bark från vedhanteringen förmultna till mull. Jag börjar samla i en bur nu, men det kommer nog att ta några år innan det blir till något användbart.

Alla olika delar i ”jordfabriken” står på norrsidan av odlingstunneln. Här är det alltid skugga, här rasar snön ned från tunneln och håller allt fuktigt, här kommer maskar och andra jordvarelser krypande från odlingstunneln, får mat och hjälper till med nedbrytningen.

Det är ingen semester att vara klimatsmart tobaksbonde, men det är väldigt, väldigt tillfredsställande. Och så får man ju hjälp av ”di sma under jordi”.

Första flytten

7 april 2023

Tobak är en helt fantastisk växt att odla. Full av livskraft och fart. Vips så är det dags för omplantering.

Andra saker som jag odlar har en sorts inbyggd tröghet. Där blir det liksom inte lika bråttom med nästa steg. 

Med tobaken är det något helt annat. Två veckor efter att de första bladen visade sig är det plötsligt dags för första omplanteringen. Och då är plantorna ändå inte större än en knapp centimeter höga.

I dag såg jag att ”halsarna” på plantorna var nakna och lite böjda. Bladen var också lite gulaktiga vilket tyder på kvävebrist. 

Dags för en hjälpinsats.

Det finns olika sätt att lösa detta. Man kan till exempel fylla på med jord runt plantan och vattna med något kväverikt. Då får plantan nya rötter på stammen.

Men pluggarna i mitt såbrätte är så små så det är svårt att fylla på jord utan att mosa de små plantorna. Dessutom kände jag att lagret med såjord längst upp var väldigt kompakt. Det hade blivit svårt för rötterna att sprida sig.

I stället tog jag fram ett gäng pyttesmå krukor, lade en liten klump av förra årets hönsskit i botten och fyllde på med ordentligt genomfuktad jord gjord av kompost, lövmull och biokol. Jag plattade till jorden lite och gjorde ett hål i mitten. Så tog jag en planta i taget, lyfte försiktigt upp hela rotklumpen med en pincett, pillade bort det mesta av jorden, satte försiktigt ned plantan i krukan och föste in jorden mot stammen. 

Och så nästa.

Jag avslutade med att duscha varje planta lite försiktigt med en blomspruta.

Nu har jag 60 pytteplantor i varsin pyttekruka. Jag ska odla 40 stycken så då har jag rätt många reservplantor. 

Mycket kan hända under de månader som är kvar tills det är skördedags. Tobakens faror är många: Torka, drunkning, sorgmygg, sniglar, helikoptrar, fumliga tobaksodlare som tappar greppet vid omplanteringar.

Darwinism

31 mars 2023

Det kommer vissa stunder då en tobaksodlare måste vara grym och hänsynslös. Den första gallringen i går kväll var en sådan stund.

Även fast jag lyckats så väldigt få fröer i varje plugg i brättet så är det för många plantor som har kommit upp. 

I år ska jag odla 40 plantor. Brättet har 84 pluggar. Även om det bara är en planta i varje plugg är det alltså dubbelt så många som jag behöver.

Dags att utrusta sig med en pincett, skarpa glasögon, ett oändligt tålamod och ett kallt hjärta.

Spana in ett snyggt och välväxt skott som står hyfsat bra i mitten av pluggen. Ryck bort de andra och kasta i komposten. Utan pardon, utan sentimentalitet. Vidare till nästa plugg.  

Krossa gemenskapen, de sociala sammanhangen. Skapa ensamma solitärer som kämpar helt allena för att bli så stora, starka och vackra som möjligt. 

 Sådärja. Nu har jag alltså dubbelt så många tobaksplantor som jag behöver. Men några kan duka under i den fortsatta hanteringen, så det är alltid bra med ett överskott.

I dag sträcker de små tobaksbebisarna redan på sig lite extra, nu när de får mer luft och ljus. De är fortfarande pyttesmå och har fortfarande bara hunnit få hjärtbladen, som ändå ska bort vid första omplanteringen.

Men det är mer än två månader kvar tills de ska planteras ut, så de hinner nog växa till sig. Jag går efter månfaserna även vid utplantering. Fullmånenatten närmast månadsskiftet maj-juni brukar det vara frost. I år är det fullmåne den 4 juni, så innan dess vågar jag inte sätta ut några plantor.

Landet måste också hinna bli snöfritt och bördigt. Just i dag syns det inte ens. Ser ni något tobaksland?

Skrock och symboler

24 mars 2023

Ser ni? Är det inte vackert? Två dagar efter sådd har små gulliga yttepytteblad kommit upp.

Fröerna som jag sådde är Havanna Corojo som jag tog av egna plantor hösten 2021. 

Så här snabbt har bladen aldrig visat sig tidigare år.

Beror det på såmetoden som jag berättade om i förra blogginlägget? 

Beror det på att jag sådde just efter nymåne? 

Beror det på att jag vid sådden bar så många som möjligt av alla olika tobakssmycken jag har samlat på mig? Att jag sprayade kroppen med tobaksparfymen?

Beror det på att våren gjorde ett sjumilahopp de här två dagarna efter sådden? För två dagar sedan låg isen på viken och fjärden utanför vår tomt. Nu är fjärden isfri och det öppna vattnet har gnagt sig halvvägs in i viken.

Det nya tobakslandet som har fruset för två dagar sedan har nu tinat upp så att jag har kunnat kratta ihop åtta parallella bäddar.

Var det för att jag för två dagar sedan gnällde och skällde på den envisa vintern?

Kalla mig galen, kalla mig flummig, kalla mig barnslig eller dement men så länge det fungerar så tänker jag fortsätta med mina ritualer.

Ett stilla jubel

22 mars 2023

Så här års är det många olika fröer som hamnar i jorden, men inget fyller mig med större glädje än tobakssådden. 

Kanske är det för att de är så små, fröerna. De syns knappt, och ändå blir de i slutändan plantor på ett par meter med blad på närmare en meter. Det är ett litet mirakel varje gång. 

Kanske är det för att detta är mitt, och bara mitt projekt. Jag är familjens enda snusare. Grönsaker, kryddor och annat kommer i alla munnar, tobaken i bara min.

Kanske är det för att det är så galet lönsamt. 500 gram tobak blir 2 kilo snus som skulle kosta flera tusen i affären.

Kanske är det för att tobak är så tacksam att odla. När plantorna väl har etablerat sig i landet behöver jag inte göra mycket, knappt ens vattna.

Allt detta fyller mig med ett stilla jubel, en känsla som inte förekommer med det andra jag odlar.

Detta år sådde jag dagen efter nymånen. Jag går efter månfaserna vid alla mina sådder. De ska ske i tilltagande månfas.

Just i år använde jag en metod som är en blandning av Mor Alidas metod (https://www.youtube.com/watch?v=JYa1LYlWfFg&t=443s) och den metod jag använder när jag sår gurka, squash och pumpa. 

Jag lade fröerna i ett tygknyte och ställde detta i vatten över natten. Sedan lindade jag in knytet i vått papper, lade detta i en tät burk och lade burken i en plåtbunke som jag ställde ovanpå varmvattenberedaren. Där är det 26 grader, en perfekt temperatur för groddning av fröer.

Efter fyra dagar öppnade jag knytet. Fröerna hade svällt upp och börjat gro. Jag blandade fröerna med torr, silad såjord och strösslade ut detta i såbrättet. På det sättet blir det färre fröer i varje enskild cell och så hamnar det finkornig såjord längst upp så att fröerna får lättare att etablera sig.

Nu är det bara att vänta, vattna tråget under såbrättet, vänta, duscha sådden med blomspruta, vänta, leta livstecken med förstoringsglas, vänta…

Jag ska odla tobaken i ett nyetablerat land. Där odlade jag pumpa i somras, för att få fart på jordlivet. Efter skörden fyllde jag på med löv, tång och annat. Nu skulle jag behöva kratta ihop ihop ordentliga bäddar, men än så länge är trädgården frusen. Vintern gjorde en väldigt oönskad comeback i mars. Havsviken vid vår strand, och fjärden utanför, frös till igen och ligger nu som ett gigantiskt kylaggregat som hindrar tjälen från att släppa.

Men inget ont som inte har något gott med sig: Under de kallaste dygnen passade jag på att baka snus i vår vedeldade bakugn och värmde på så sätt hela huset.

Jag har funderat på det i flera år men aldrig riktigt kommit till skott förrän nu när en snusbekant inspirerade mig. 

Det var en kul erfarenhet, snuset blev gott med en naturlig röksmak av allt eldande, men det var ett evigt passande för att elden varken skulle slockna eller bli för varm. 

Vinterfrustrationen tog i alla fall paus ett tag.

Men nu är den tillbaka igen. Jag tror jag går ut och sparkar lite på den eländiga isen så den fattar att det är dags att dra.

Smaken är som to-baken

7 februari 2023

Snart är det dags för oss tobaksodlare att bestämma vilka fröer vi ska så inför årets odlingssäsong. Det finns ju underbart många olika sorter att välja på, alla med olika smak och egenskaper. Och varje snusare föredrar vissa sorter. 

Men varför är det så?

Hur kommer det sig att snusare gillar olika? 

När det gillar saker vi äter har vi ju olika favoriter allihop. En del är godisgrisar och andra gillar till exempel surströmming. Kan man dra paralleller där? Jag som helst äter asiatisk mat med sting och sötma gillar ju mustiga tobakssorter, som Madole och Havanna, och söta, som orientaler.

Vilken tobak föredrar en snusare som gillar pölsa? Eller tacos?

Föds vi med olika smakpreferenser eller är det något vi lär oss?

Olika människor gillar ju olika typer av musik också. Jag undrar om det går att koppla även detta till val av tobak?

Hur vill till exempel en älskare av dansbandsmusik att snus ska smaka? Förmodligen inte så mycket oriental. Eller en hårdrockare? Mycket rustica kanske. En person som gärna lyssnar på militärmarscher vill kanske helst snusa tysk tobak.

Jag gillar jazz, americana, indie, soul och fusion – kan man med utgångspunkt av detta avgöra vilken tobak jag tänker odla i år?

Sedan har vi ju färger. En del gillar pastellfärger, en del jordfärger. Någon hatar gult men blir helt salig av violett – vad snusar den personen? Kanske en kombination av oriental och rustica.

Vi föredrar ju också olika livsmiljöer. Stadsmänniskor, skogsmänniskor, havsmänniskor. Någon söker sig till ett torp i en glänta medan en annan vill ha fri horisont. Vilken prilla passar bäst i en segelbåt?

Om man nu slår ihop samtliga ovanstående frågeställningar: Hur skulle en tobaksblandning se ut för att baka det perfekta snuset till en torpare som lyssnar på Beethoven, gillar lavendelblått och äter kalops?

Det vore kul om någon av er läsare har ett svar.

Det kan gå bra fast det går dåligt

24 november 2022

Tobak är väldigt förlåtande. Det viktigaste den behöver är tid.

Jag har bakat snus mer än 80 gånger under fem års tid och känner mig väl ganska rutinerad vid det här laget. 

För det mesta blir det bra. Mängden tobak, vätska och övriga ingredienser är förutsägbar, tiden i ugnen eller tryckkokaren likaså.

Ibland blir det mindre bra. Konsistensen vill aldrig riktigt sätta sig, vilket oftast händer med köpetobak. Smaken kan jag ibland behöva justera flera gånger. Någon gång smakar det skit hur jag än gör.

Men så är det de där gångerna när själva tingen verkar vara emot en.

Jag skulle baka en sats av min hemodlade tobak. Jag vägde upp olika mängd av fyra olika sorter till totalt 500 gram tobak. Blev förvånad över att bunken blev så himla full. Började kontrollväga. Men? Vågen visade olika hela tiden och ökade och minskade lite hur som helst. 

När jag hade fått i salt och vätska och skulle hälla ned massan i lådan för att ställa in i ugnen var det knappt att den fick plats. Detta kunde omöjligt vara bara 500 gram tobak.

Nåväl, jag ställde in den i ugnsvärmen och lät den puttra på. 

Dagen efter insåg jag att jag nog måste hälla i lite mer vätska, eftersom det förmodligen var mer än 500 gram tobak. Ut med lådan, i med vätska och in igen. Nu sänkte jag tempen lite och tänkte att jag skulle låta lådan stå några fler timmar i stället.

Gång på gång lade ugnen av. Gång på gång kom jag upp på morgonen eller hem från jobbet och upptäckte att ugnen var kall. När hade den stängt av sig? Hur många timmar extra behövde jag låta den stå inne?

När snuset hade stått i ugnen i nästan fem dygn tyckte jag att det fick vara nog. Jag tog ut lådan och kontrollvägde. Jaså? Det var visst inte mer än 500 gram tobak? Plus den vätska jag hade hällt i.

Men himmel vad torrt det var!

Jag knådade och hade i kaliumkarbonat och extra vätska. Och lite extra vätska. Och lite till. Tobaken sög i sig som ett läskpapper (det är kanske bara vi 60-plussare som har använt det?).

En sak till som var konstig var att hela snusmassan sjönk ihop under knådningen. Som en punkterad ballong. Den stora mängden snus som jag hade pressat ned i ugnslådan var helt plötsligt en ganska normal mängd snus.

Lite trångt blev det ändå, eftersom jag hade behövt ha i så mycket vätska. Ännu trängre blev det efter lagringen när jag konsistensknådade och behövde ha i ännu mycket mer vätska. Snuset fyllde nu hela lådan. När jag bakar snus på 500 gram tobak brukar det bli åtskilliga centimeter kvar till locket.

Mängden salt och kaliumkarbonat var fortfarande beräknat på 500 gram tobak.

Efter ytterligare lite lagring tog jag en provprilla och upptäckte att det var godmodigt gott! Fast torrt – igen! Och pH var lite lågt. Mer vätska, lite mer kaliumkarbonat, mer lagring. Ny provprilla. Gott. Ingen som helst beska, som brukar vara tecknet på att det inte är färdigbakat.

Den enda förklaringen jag kan hitta till att snuset tog sådan plats och sög så mycket vätska är att det var väldigt grovmalt. 

Så trots att inga mängder följde mallen, vare sig på vätska, kaliumkarbonat eller salt, och trots att baktiden blev rena cirkusen, så blev det alltså ett kanonsnus.

Jag tror att den långa tiden i ugnen var räddningen.

Tobak är inte så himla pjåskig. Ge den tid bara, så löser det sig.

Virus, växter och vidareförädling

16 augusti 2022

Tobak är kul. Odling är kul. Växter överhuvudtaget är kul. Och allt man kan göra med dem.

Jag har väldigt länge varit intresserad av växter. Med en pappa som var bondson och naturmupp fick jag tidigt helt ofrivillig kunskap, men när jag blev äldre började jag lära mig på egen hand. Jag plockade mest vilda växter och använde dem som mat eller örtteer, färgade ullgarn eller kryddade snaps. 

Odlingsintresset kom ganska sent. Det var inte förrän jag och maken tog över hans föräldrars sommarställe som det satte i gång på riktigt. Svärfar var en trädgårdsentusiast av den gamla skolan, med konstgödsel och gifter, men han lämnade efter sig bärbuskar, kompostbehållare och lite annat som jag grävde fram bland sly och ogräs. Det var som att hans ande svävade runt över trädgården. När vi byggde ett nytt hus och bosatte oss permanent fick jag för första gången en egen trädgård.

Jag röjde och klippte och öppnade upp på tomten. Jag odlade i början i ganska liten skala och lärde mig efter hand. När tobaken kom in i mitt liv för några år sedan började jag skala upp ordentligt. Nu är det odlingsbäddar, pallkragar, växthus och rabatter överallt.

Även snapskryddningen har utökats eftersom jag nu använder tinkturerna även i snuset.

Det är ju samma grundmaterial. Skillnaden är att till snaps späder jag tinkturen med väldigt mycket okryddat brännvin, i snus använder jag den koncentrerad.

Det går att göra snaps/snuskrydda av delar av väldigt många växter, allt från blomman ända ned till roten. Olika delar ska ligga olika länge i brännvinet. Allt från ett par dygn till åtskilliga månader. En del saker ska torkas först, andra inte. Och de ska plockas vid olika tider på året. Det är bara att läsa en bok om att krydda snaps så får man väldigt många bra tips.

Att samla egna fröer är något jag också börjat göra allt mer. Just nu är det till exempel dags att börja ta rätt på tobaksfröerna. 

När blomman har vissnat, blivit brun och trillat av ser man efter ett tag en brun kapsel i den gröna ”hållaren” där blomman har suttit. 

Då kapar jag hela toppen på plantan, knyter fast den i handtagen på en papperskasse som jag sedan hänger upp inomhus. Blomställningarna hänger på så vis en bit ovanför botten på kassen så att kapslarna kan torka ordentligt. Samtidigt landar de fröer som eventuellt ramlar ur kapseln i kassen och ingen annanstans.

Precis som andra växter behöver tobak byta odlingsplats ibland för att må bra. Under sommaren har jag odlat pumpa och potatis i en bädd av halm, hö och fårskit som vi skottade ur fårens vinterbostad förra hösten. Det har växt galet bra, så nu har jag ett gäng gigantiska nakenfröpumpor på åtskilliga kilo styck som ska bli hönsmat i vinter. Efter att jag har skördat i höst kommer jag att fylla på landet med skörderester, hönsskit, tång, löv och annat. I vår är odlingsbädden redo att bli mitt nya tobaksland.

Och så var det det där med virus. Ett av dem är ju döpt till corona, eller covid 19. Efter att jag gick igenom sjukdomen i vintras blev det lite vaj med mitt doft- och smaksinne. Några saker smakade annorlunda eller ingenting. Snus till exempel. Det smakade bara beskt. Eller också ingenting. Glädjen och lusten med tobaksodling och snusbakning fick sig en rejäl törn och jag var på god väg att ge upp alltihop och gå över till köpesnus. I portion. Av budgettyp. Sådant där vitt, utan tobak. Hemska tanke.

Nu har det vänt. Smaken är på väg tillbaka, tobaksodlingslusten är tillbaka, snusbakningslusten är tillbaka. Livet hade ju varit bra tomt och eländigt utan det.

En riktig bladvändare

4 augusti 2022

Tobak är en oerhört tacksam sak att odla. Sådd i mitten av mars, utplantering i slutet av maj och nu så här i början av augusti är allt skördat.

Nåja, nästan i alla fall. Plantorna med fröställningar i toppen står fortfarande kvar i landet i väntan på att frökapslarna ska bli bruna och torra. Det ser ganska spöklikt ut med vita nätbollar längst upp på kala pinnar. Bladen har jag plockat, buntat och hängt upp bredvid de plantor som jag har hängt hela. 

Och eftersom rustican inte går att kurera blad för blad, utan bara genom att hänga plantan hel, så sitter ju dess blad kvar på fröplantan i landet.

I år har jag hängt så många plantor som möjligt hela. Jag har hängt dem längs söderväggen på verkstaden. Där är det soligt nästan hela dagen och där är de skyddade mot regn under takutsprånget. Rustican är så knubbig så den hänger jag i carporten ovanför ett av våra bilvrak.

Sedan plockar jag bladen när de blir gula och hänger upp inne. Jag skär ett snitt i mittnerven och trär upp dem på käppar som jag hänger i taket i arbetsrummet. Vartefter bladen torkar lägger jag dem i flyttkartonger. Alidan är tidigast, så där har jag redan börjat plocka ned dem i lådan.

Det är väldigt sällan som bladen hinner gulna helt på plantorna medan de står i landet. Genom att såga av plantorna ända nere vid backen och hänga dem lurar man dem att mogna tidigare.

Nu är det bara att hålla tummarna att frosten inte kommer innan jag har hunnit ta rätt på frökapslarna.

Att vattna eller inte vattna

18 juni 2022

– det är frågan.

Som förstagångsodlare har man många frågor om allting. Bevattning är en av de vanligaste frågorna.

Medan tobaksplantorna växer upp inne är det relativt lätt att hålla koll på hur mycket vatten de behöver. När de sedan kommer ut i landet är det svårare. Det hänger ju på hur fuktigt det är i marken och hur djupt rötterna går och det är det inte alltid så lätt att veta.

Det finns inget rakt svar på hur mycket och hur ofta man ska vattna. Det hänger ju på så många saker. Hur är jorden? Lerjord eller sandjord? Mycket eller lite mull? Hur soligt ligger landet placerat? Hur mycket regnar det? Hur mycket blåser det? Hur stora var plantorna när du satte ut dem?

Men det finns några knep man kan ta till.

1. När du planterar ut, ta bort de nedersta bladen och sätt plantan djupt. Vattna ordentligt i planeringsgropen innan du sätter dit plantan och vattna ordentligt vid själva plantan de första dagarna. Det behöver bli blött under plantan för att rötterna ska söka sig nedåt och förhoppningsvis hitta vatten själv så småningom.

2. Observera plantorna under olika tidpunkter på dagen och vid olika väderlek. Om de slokar under dagen när det är soligt och varmt behöver det inte betyda att de måste vattnas. På bilderna ovan är samma planta fotograferad med fem timmars mellanrum. Klockan 12 på dagen slokar den men klockan 17 är den pigg. Utan att den har fått vatten. 

3. Vattna på djupet. Skaffa ett bevattningsspett som du kan sätta på slangen. Eller gräv ned tjocka rör eller slangbitar mellan plantorna och som sticker upp en bit ovanför markytan och som du kan vattna i. Vattnet behöver komma ned till rötterna. Om du vattnar på ytan av landet gynnas bara ogräset och sniglarna. 

4. Se till att jorden innehåller mycket mull. Täck landet på hösten med löv, kompost, hö, halm, tång, ogräs eller vad du har tillgång till. Om mikrolivet i jorden får mycket att jobba med och äta så blir det fuktigare i jorden. Täckmaterialet förvandlas till ny jord.

5. Täck kontinuerligt jorden med gräsklipp, skörderester eller kompost under odlingssäsongen. Ogräset kvävs, markfukten hålls kvar, mikrolivet i jorden får mat och ger näring till jorden i utbyte. Om du vattnar på djupet och håller ytan torr så är det mindre inbjudande för sniglarna.

6. Vattna bara när plantorna slokar på kvällen eller på morgonen och vattna på djupet.

7. Tänk på att de nedersta bladen alltid blir lite gula och skrumpna. Dem blir det ändå inget snus av. De växer oftast inte så mycket och blir smutsiga och sargade. Det viktiga är hur toppen av plantan ser ut. Om den är spänstig och mörkgrön så är allt frid och fröjd.

8. Om plantorna har fått ordentligt djupa rötter i slutet av sommaren kan du sluta vattna helt någon månad före skörd. 

Lycka till och var rädd om vattnet! 

Må dina plantor ge dig många goda prillor!

Den ofrivilliga Rusticaodlaren

27 maj 2022

Nej, inte nu igen!

För andra gången i mitt tobaksodlarliv har plantor utvecklats till sorten Rustica fast jag inte (medvetet) har sått Rustica. Plantorna på bilden ovan sådde jag båda som Virginiasorten Golden Harvest. Men hokus pokus så var den ena en Rustica.

Samma sak hände med planta efter planta, av totalt tre olika sorter.

Förra gången var det fröförsäljaren som hade blandat ihop sorterna. Denna gång tror jag på en av följande orsaker:

1. I lådan där jag förvarar mina tobaksfröer är det lite kaos (bilden ovan). Påsarna håller inte riktigt tätt. I botten simmar det omkring något som är misstänkt likt Rusticafröer (bilden nedan). De är lite större än andra tobaksfröer. De kan ha smitit med de andra påsarna när jag sådde.

2. I år blandade jag egen såjord av bland annat sand från trädgården. Förra året odlade jag Rustica (med flit). Fröer från dessa kan ha hamnat var som helst utomhus. Eftersom Rustica, även känd som bondtobak, är en mer primitiv sort, som är härdigare än de hybrider jag brukar odla, kan de faktiskt överleva en vinter och börja gro på våren.

Eftersom jag gillar Rustica är det ingen större katastrof, men det var ganska många plantor som inte blev det jag trodde att jag sådde.

Några av dem fick i alla fall följa med när jag satte plantorna i bäddarna sista helgen i maj.

Mina tobaksbäddar är täckta året runt. På hösten vräker jag på kompost, löv, tång och annat som jag har tillgängligt. Under sommaren lägger jag på ogräsrens, gräsklipp och annat kväverikt material. 

Vi har gott om grävlingar där vi bor och varje vår bökar de i odlingsbäddarna på jakt efter mask. De stökar till det rejält och gör så att jorden lämnas bar på många ställen. Genast börjar ogräset växa där.

När jag planterar föser jag undan täckmaterialet och gräver en djup grop med händerna, så att jag undviker att skada maskarna. Jag vattnar i gropen och lägger dit en näve hönsskit från våra höns. Jag vänder uppochner på krukan så att plantan lossnar, sätter den i botten på gropen, tar bort de nedersta bladen och föser tillbaka jorden så att plantan stagas upp. Sedan lägger jag lite torr tång runt plantan som en skyddsbarriär mot sniglarna som inte gillar att krypa på den vassa tången. Resten av täckmaterialet föser jag tillbaka när plantan har kommit upp en bit. 

I år odlar jag mindre än hälften så mycket tobak som jag brukar. Jag behöver tid till mina andra odlingar. Så i år kommer tobaken att ha gott om utrymme. Även Rustican. För säkerhets skull gav jag dem röda varningsskyltar, så att jag ska komma ihåg att klippa bort minsta antydan till blomställning. Jag vill inte bli lurad någon mer gång nu.

En klimathjälte gråter ut

9 maj 2022

Tobaksodlare. Det borde vara en diagnos. Klimathjälte en annan.

Om man i månader är sur, deprimerad, undviker folk och helt har tappat självförtroendet för att plantorna inte växer – då kanske tobaksodlingen har börjat ta en alldeles för stor plats i ens liv?

Jag skyller på torven och klimatångesten.

Jag sådde i mitten av mars som jag brukar. Tobaksbebisarna tittade upp så småningom och jag började sätta dem i egna krukor. De stannade i växten eller helt enkelt dog. 

Jag planterade nya. Samma sak.

Likadant med tomatplantorna.

Jag konsulterade mängder av andra odlare men blev inte klokare. Efter mer än en månad kom jag underfund med orsaken: Jorden. Jorden som jag hade köpt för att vara klimathjälte och som beter sig helt annorlunda än den jag hittills har använt.

Under vintern har jag utbildat mig själv i ämnet jord. Alltså vad jord egentligen är och hur man som odlare kan åstadkomma bra jord genom att hjälpa naturen att jobba så ostört som möjligt.

Genom att plöja en massa böcker, skrifter, artiklar, filmer och föredrag jag drabbats av insikten att det jag tidigare har köpt i säckar märkta ”Planteringsjord” inte alls är jord. Det är ett substrat för att driva upp plantor och det består mest av torv och konstgödsel. 

Hela torvhanteringen är en gigantisk klimatbov. När man bryter torven läcker det ut växthusgaser och det fortsätter att läcka. Utsläppen från den uppbrutna torvmarken i Sverige är lika mycket som utsläppen från all inrikestrafik.

Dessutom är torven näringsfattig, så när den ska bli odlingssubstrat tillförs konstgödsel, något som inte heller är nyttigt för klimatet. Väldigt många länder i EU börjar sätta slutdatum för torvbrytningen men ännu så länge finns inget sådant i Sverige.

Det finns ännu fler nackdelar med torven men den har en fördel och det är att den håller fukt och ger en luftig struktur. Den funkar helt enkelt jättebra för att driva upp plantor.

Det börjar komma fler och fler produkter med torvfri jord på marknaden. Eftersom jag inte vill vara en klimatbov införskaffade jag några säckar torvfri planteringsjord och fyllde den i krukorna. 

Jag gjorde som jag brukar. Vattnade som jag brukar. Hade alla plantor på glasverandan som jag brukar. Men plantorna mådde sämre än sämst. Jag kände mig totalt misslyckad och värdelös.

Efter mer än en månad fattade jag hur den här torvfria jorden beter sig. Den trycks ihop som betong. Rötterna kan inte växa och får inte luft. De stackars plantorna kvävs helt enkelt till döds. Det finns ingen torv som kan hålla formen och fungera som skelett. Det är lite som snus gjort på enbart bladmjöl, utan en viss andel stjälkmjöl som skapar struktur. Det blir stabbigt, kladdigt och kompakt.

Som tur var hade trädgården börjat tina upp och jag kunde gräva fram kompostjord. Lucker, naturligt gödslad av maskbajs. När jag började plantera om alla plantor i den mådde de genast bättre och började växa. Många, men inte alla. Det är en extrem skillnad på de minsta och de största, som redan har hamnat i slutkruka. På bilden här ovan syns två Alida, sådda samtidigt. 

Som tur är ska jag i år bara odla hälften så många plantor som jag brukar. Jag behöver ägna en massa tid åt mina övriga odlingar och åt att tillverka så mycket egen jord som möjligt eftersom det inte går att lita på det som köps i säck.

Tobakslandet ligger redo. Bäddarna blev i höstas matade med bokashikompost, löv, halm, hö, kaninbajs, hönsskit, biokol med mera. Nu har jag toppat dem med gammal tång och lagt träflis i gångarna och runt hela landet. Jag har provgrävt och jorden är helt fantastisk. Tack, alla medhjälpare under ytan!

Nu väntar jag bara på att plantorna ska växa i kapp.

Och så kommer några boktips:

Jord av Liselotte Roll

Min dröm om lustgården av Börje Remstam

Odla din jord utgiven av Fobo (Förbundet organisk-biologisk odling)

Stefans lilla svarta av Stefan Sundström

Tååålamoood

17 mars 2022

Livet som tobaksodlare och snusmakare handlar väldigt mycket om att vänta.

Så här års väntar jag på att de nysådda fröerna ska gro. Jag väntar också på att solen ska står högre på himlen och att det ska bli plusgrader även på nätterna. Än så länge är odlingsbäddarna i tobakslandet stelfrusna ända upp till ytan.

Resten av året är ju också en evig väntan. Jag menar: plantorna ska växa, bladen ska växa färdigt, de ska bli gula och bruna och torka. 

Sedan ska de lagras. 

Och malas. 

Och bakas. 

Och sedan ska man vänta igen. Vänta på att vätskan sugs upp av tobaken, vänta på att ammoniakdoften och svidet klingar av, vänta på att beskan försvinner. 

Jag har äntligen ÄNTLIGEN lärt mig att snus blir bäst om struntar i det i flera, flera månader. Därför har jag nu alltid väldigt många satser färdigbakade, alla i olika stadier av färdighet. De mest nybakade försöker jag glömma bort i två tre månader innan jag konsistensknådar dem, sedan får de stå ytterligare minst en månad innan jag gör snuset helt färdigt.

Nå ja, i stället för att tokstirra på gapande hål och isiga bäddar så passade det i dag bra att mala tobak. Vädret var det som meteorologer brukar kalla tobaksmalarväder: Låg luftfuktighet och vindstilla. 

Alltså tog jag med mig lådan med torra tobaksblad, matberedare och mixer, diverse silar och allt annat som behövs ut på verandan och malde tobak tillräckligt för att fylla en låda. Dammet hamnade därför ute i stället för på köksinredningen som det brukar.

Trevlig vår, kamrater, och glöm inte de tre T:na: Tobak Tar Tid.

Gott nytt snusår!

31 december 2021

På årets sista skälvande dygn hann jag med ett snusbak. Det betyder 18 snusbak detta år, 7 stycken av min egenodlade tobak och resten av köpetobak.

Det ger mig anledning att sammanfatta detta tobaks- och snusår 2021.

Snusbakning. 18 snusbak, alltså. Jag har satt snurr på nästan 11 kilo tobak. Det betyder nästan 1 kilo i månaden. Bra att veta inför kommande odlingssäsonger. Jag har, som så många andra, bunkrat åtskilliga kilo köpetobak inför skattehöjningen i somras, men jag kommer inte att köpa tobak mer. Köpetobaken är bra att varva med och att ha i reserv om ett odlingsår går åt pipan, eller om ålder och krämpor sätter punkt för min tid som tobaksodlare.

Tobaksodling. Jag odlade denna säsong 76 plantor. Rustica, Havanna Corojo och Madole, en sort som är ny för mig. Odlandet började bra, men efter ett tag slutade plantorna att växa. Jag misstänkte att problemet var kvävebrist och skadade rötter efter angrepp av sorgmygg. Gödsling med hönsskitvatten och nässelvatten löste problemet och vid skörden hade plantorna nästan kommit ikapp. Den nu torra tobaken väger nästan 10 kilo. En liten bit kvar till en årsförbrukning, men nästan.

Dosbyten. Jag har inte räknat, men jag har under året bytt dosor massor och åter massor av gånger med massor och åter massor av andra hemmabakare. Det är en oerhört trevlig del av hemmastånkarens vardag. Det finns så oerhört många duktiga, givmilda, snälla snusmakare i vår omgivning. Jag är så glad och tacksam för allt snus jag har fått prova. Några av er väntar fortfarande på tackdosor från mig. Jag har haft problem med frätighet i de senaste baken, men nu har jag några bättre satser på gång. Så det kommer.

Ingredienser. Jag har sedan länge kommit fram till att jag föredrar så naturliga smaksättningar som möjligt. Detta år har denna insikt djupnat än mer. Hemgjorda tinkturer på vodka och saker från naturen, kryddor, hemgjort vin är några av de saker jag kommer att fortsätta att använda. Några ingredienser, som jag började använda detta år, har visat sig ge ett väldigt fräsigt snus så dessa har jag slutat med.

Planering. Jag fick under hösten äntligen klart tobaksland nummer 2. Det har varit på gång i några år, men nu ligger det där. Vi eldade bort grässvålen och täckte med flis. Så tömde vi fårens vintervindskydd och täckte landet med det. Det blev ett metertjock lager med hö, halm och fårskit. Nu får det ligga över vintern och gojsa till sig under snön. Planen är att i sommar odla potatis där för att få lite fart på mikrolivet. Säsongen 2023 kanske det är redo för tobaksodling. Eller så blir det bönor, för att kväveberika jorden. Tanken är att jag ska växla land för tobaken varje år och odla annat i det andra landet. Detta för att undvika jordtrötthet, kvävebrist och sjukdomar. 

Bloggande. Jag slutade under året att blogga för Kungssnus, efter drygt ett år och 16 inlägg. Och jag började i stället blogga för denna trevliga och innehållsrika kanal. På 8 månader har det blivit 15 inlägg. Lite högre tempo alltså. 

Gott nytt snusår, alla odlare och snusbakare där ute! Må nästa år innehålla lyckade satser, putande överläppar och ett lyckligt liv!

Detta eviga malande

20 december 2021

För en tobaksodlare är det en ganska lugn period så här på vintern. Skörden är bärgad och lagrad. Odlingsbäddarna är höststädade. Fröerna ska inte i jorden på länge än.

Då kan man passa på att mala och baka. 

Jag gillar det mesta med tobaksodling. Jag gillar att så, att driva upp plantor och att plantera ut. Jag gillar att förbereda odlingsbäddarna, att vattna och att plocka tjuvskott. Jag gillar att skörda, kurera, torka och lagra. Jag gillar att baka snus, att knåda och smaksätta. Allt detta är spännande och kreativt.

Men att mala tobak är något av det tråkigaste jag vet. Det är dammigt, slamrigt, tidskrävande och omständligt. Man håller på i en evighet för några hundra gram.

Det är förutsägbart och inte det minsta spännande. Inte det minsta kreativt – det handlar om att ha sönder och inte om att skapa. Jag måste klä in hela köket i tygskynken och sätta på mig munskydd.

Ja, det är ett lyxproblem. Ja, jag ska vara tacksam att jag HAR en massa tobak att mala. Jag vet. Men det blir inte roligare för det.

Men det måste ändå göras.

Jag lagrar mina blad i stora flyttkartonger i tvättstugan. I den miljön hålls de småfuktiga en stor del av året och fortsätter att utvecklas smakmässigt. På vintern och våren är inomhusluften torr och det är bara då jag kan mala dem.

Det finns olika sätt att mala tobaken till mjöl och olika maskiner att göra detta med. Själv använder jag en billig matberedare med tillhörande mixer.

Jag börjar med att knöla ned de hela bladen i matberedaren. Sedan pulskör jag någon minut. Start, stopp, start, stopp. Det är för att tobaken ska ramla till botten ibland och inte bara fara omkring i luften ovanför knivarna. Jag vill ha bladmjölet grovmalt så jag kör inte så länge.

Sedan silar jag alltihop genom ett plastdurkslag med ganska breda skåror. Det som blir kvar i durkslaget är mittnerven. Dessa bitar häller jag i mixern.

OK, mera blad, sila igen, mera blad, sila igen. Repetera. Gång på gång.

När jag har fått ihop bladmjöl så att det nästan fyller en plastburk kör jag bladnervsbitarna i mixern. Detta tar betydligt längre tid eftersom de är så hårda och vedartade. För att allting ska komma åt knivarna i botten och malas ordentligt brukar jag luta hela mixern åt olika håll.

Dags att sila igen, denna gången i en vanlig sil. Mittnervsmjölet vill jag ha mer finmalt än bladmjölet.

Tillbaka i mixern, köra igen, sila, gång på gång. Upprepa. 

På bilderna ovan mal jag Prilep, en oriental med små tunna blad och tunna mittnerver. Då går det ändå ganska fort. Om jag mal en kraftigare sort eller tjuvskottstjälkar hinner jag bli gråhårig (ännu mer gråhårig, alltså) innan det är klart.

När mittnerven är färdigmald blandar jag ned den i bladmjölet. Jag håller inte isär blad och mittnerv förutom när det gäller tjuvstjälkarna.

Klart! Jippi!

Den här metoden lärde jag mig av en annan odlare på min första snusträff för flera år sedan och jag har gjort så här sedan dess.

Då återstår bara att städa, diska, plocka undan, putsa glasögonen…Pusta ut och klappa sig på axeln. Och ta ut belöningen: Baka snus!

Kretshopp

11 oktober 2021

Höst. Död. Visset. Uppgrävt. Nedgrävt. Övergrävt. Torrt. Brunt.

Tobakslandet är tömt på plantor och rötter. Det är tömt även på det mesta ogräset och luckrat, gödslat med ruttna matrester samt täckt med klippt gräs som redan har hunnit bli brunt. Det är stilla och livlöst. 

På ytan. 

Men nere i jorden lever bakterier, mikroorganismer, svampar, maskar och andra småkryp som har fullt upp med att skapa näring till nästa säsongs tobaksplantor. De jobbar på olika nivåer i marken och har alla sin egen uppgift i processen.

Blomställningarna har blivit torra, bruna och livlösa. Frökapslarna likaså.

Men när man krossar dem mellan fingrarna ramlar det ut tusentals pyttesmå bruna fröer. Alla bär de liv inom sig – anlagen till en flera meter hög tobaksplanta med meterlånga blad. 

Tobaksbladen är vissna och bruna och ligger instängda i flyttkartonger för att åldras med värdighet i lagom fuktig miljö. 

Men snart är de tillräckligt torra för att malas och bakas och bli till levande snus. 

För några år sedan härjade stormen Alfrida över vår ö och fällde ofattbart många träd som dog. En del av dem blev flis och en del av detta har vi nu spridit ut i ett hörn av trädgården där vi först har rensat bort sly och gräs. 

Ovanpå flisen ska det bli en bädd av halm, fårskit, skörderester, gamla löv, gräs, kompost och annat växtskräp. Allt kommer så småningom att förvandlas till levande jord. 

Hela ytan ska bli tobaksland nummer 2, som ska turas om med land nummer 1 om att ge liv till en säsongs tobaksplantor. Det land som är ”ledigt” får den säsongen hysa klöver, bönor, havre och andra gröngödslingsväxter som får dö på plats och bli näring till jorden.

Det är det här som är så fantastiskt med naturen. Död är en förutsättning för liv. 

Redan från allra första början av vårt jordklots historia var det så här det gick till. Växter grodde, växte och dog. De små medhjälparna nere i marken tog hand om materialet och skapade ny jord. Alla hade sin egen uppgift under processens gång. 

Nya växter fick fart. Som så småningom dog och blev jord.

Och så fortsätter det, varv på varv, enligt ett välfungerande system med många inblandade.

Ett kretslopp som ger hopp. Kretshopp!

Så praktiskt för oss odlare!

Stängningsdags

1 september 2021

Tobaksbaren stänger snart. Det är sent. Jag har lyckats köra iväg många gäster, men ännu återstår en del. Det gäller att få alla att fatta att det snart inte finns mer att hämta, att det är dags att vila.

Rusticagänget drog först. Redan för länge sedan tackade de för sig och hänger nu i taket och sussar sött. Deras bord är luckrat och rensat och har fått en ny duk.

Havanna Corojo-gruppen har nyligen gjort dem sällskap. I baren finns bara några sorgliga skelett. Och så fröplantorna då, som nu är alldeles yra i mössan.

De värsta festprissarna är Madole. De har slängt av sig alla kläder och nu hänger dessa på tork i ett förråd. Kvar i baren är ett gäng tjuvar och rackare som vägrar att ge upp.

Men snart kommer även dessa att bli av med kläderna och – faktiskt – strimlade och inlagda på torken.

Och alla kläderna då? Jo, de läggs undan på förvaring i väntan på återbruk.

Innhøsting

10 augusti 2021

Plocka, borsta, snitta, hänga. Plocka, borsta, snitta, hänga.

Av en tobaksodlarkollega i Norge har jag lärt mig det norska ordet för skörd, ”innhøsting” och det tycker jag beskriver väldigt bra vad vi tobaksodlare håller på med den här tiden på året. Jag får en bild av att vi greppar alla bladen i en stor bunt och ”hystar” in dem till förvaring. Och de måste ju in före ”hösten”.

Jag är lite sen på bollen. Helst vill jag börja skörda redan i juli för att utnyttja solen och värmen. Men på grund av skador och kvävebrist växte mina plantor dåligt under början av sommaren och bladen visade inga tecken på mognad. Efter en intensivbehandling med hönsskit och nässelvatten satte de fart. Nu är det desto mer bråttom att få dem att gulna ordentligt innan höstkylan och frosten kommer. Bladen har blivit rejält stora och det är svårt att ta sig fram i gångarna mellan odlingsbäddarna utan att bryta av dem. Någon föreslog att jag skulle krypa, men det är svårt att få med sig en bunt tobaksblad samtidigt. Nu smyger jag fram likt en dubbelvikt kamel med gripklor.

Madole och Havanna Corojo skördar jag blad för blad. Jag skär ett snitt i mittnerven, trär upp bladen på käppar och hänger längs en södervägg under ett takutsprång. Här får bladen mycket sol, inget regn och nästan ingen blåst.

Tjuvskotten låter jag sitta kvar och växa vidare. Innan jag kapar stammen i höst tar jag reda på alla tjuvstjälkarna, snittar dem på längden och lägger på tork för att mala till stjälkmjöl.

Rustica kurerar jag, precis som Bloggar-Björn, genom att kapa hela plantan och hänga upp och ned under tak.

Det har äntligen regnat en del här den senaste tiden. Helst undviker jag att skörda regnvåta blad, men ibland måste jag. Heltidsjobb med avsaknad av sommarsemester, får- och hönsskötsel samt helt vanligt familjeliv gör att det blir bara lite tid kvar för skördejobb. Jag får ta de stunder som bjuds helt enkelt. 

Om jag skördar blöta blad har jag alltid handskar för att undvika GTS (Green Tobacco Sickness), en åkomma som beror på nikotinförgiftning och som man kan råka ut för om man hanterar många tobaksblad på en gång, framför allt om de är våta. Jag har haft det en gång. Det var efter att jag var tvungen att tokskörda flera hundra regnvåta blad eftersom frosten var på väg. Det var som en blandning av influensa, bakfylla och snedtändning och jag vill helst inte uppleva det igen.

Så fortsätt att ”høsta inn”, kära tobaksodlarkollegor, och glöm inte handskarna.

Att tolka jordens språk

7 juli 2021

I mitt förra blogginlägg, som för en gångs skull var filmat, ondgjorde jag mig över att tobaksplantorna i år växer erbarmligt dåligt. Jag har fått några hintar om vad detta kan bero på.

Dels misstänker jag sorgmyggen, och det nämnde jag ju också i filmen. Ägg av sorgmygg kommer med jorden som man köper. När man har satt fröer och börjar vattna kläcks äggen. De blir larver som äter fröer och tunna rötter. Det kan alltså innebära att det man sår inte blir något alls eller åtminstone växer dåligt. Larverna blir så småningom små flugor som lägger nya ägg som blir nya larver och så vidare och så vidare.

Allt jag sådde och förodlade inomhus under vintern och våren drabbades – tobak, tomater, chili, paprika, lakritsrot, gurka. En del sådder grodde inte alls. 

De små äckliga flugorna for omkring överallt och förpestade tillvaron. De spred sig även till krukväxterna. Jag försökte bekämpa dem på samma sätt som jag gör med vanliga blomflugor, genom att blanda ihop saft, vinäger, vatten och lite diskmedel i små glas som jag ställde ut runt krukorna. Det hjälper väldigt bra mot blomflugor men inte alls mot sorgmygg.

Till slut tog jag till nematoder. Det är små djur som man vattnar ned i krukorna och som äter upp larverna. Det hjälpte lite grann, men inte helt. Då provade jag rovkvalster, även det små djur som man köper utblandade i ett pulver som strös över jorden. Ett tag verkade det lugnt, men efter ett tag började små grå monster yra omkring varje gång jag vattnade. 

Jag hade då slut på idéer och började plantera ut allting i växthus, pallkragar och friland, i hopp om att naturens insekter skulle lösa problemet. Och jo då, jag ser inga sorgmygg runt plantorna längre, men jag märker att allt växer mycket sämre än det brukar. Förmodligen hann rötterna bli så skadade att de har svårt att ta upp vatten och näring.

Sorgmygg är ett problem som ökar bland oss odlare. Tidigare värmebehandlades såjorden innan den packades i säckar för försäljning. Detta görs inte längre. Antagligen för att öka profiten. Men man kan göra detta själv, i ugn, mikrovågsugn eller på grillen. Sök på ”sterilisera såjord” så dyker det upp tips. Eftersom man  använder bara en liten mängd såjord så är det fullt görligt. 

Steriliseringen kan kompletteras med klisterfällor, små gula klisterlappar som man sticker ned i krukorna. Flugorna fastnar i klibbet och har därmed lagt sitt sista ägg. 

Sorgmyggen kallas även fuktflugor och gillar just fukt. Genom att täcka jordytan med sand, kaffesump eller något annat torrt gör man det svårare för dem att lägga ägg i jorden.

Jag odlar på jobbet också och även där drabbades plantorna. Jag behandlade dem med nematoder och det såg ut som att det hjälpte. Men några dagar efter att jag hade planterat ut dem i odlingstunneln var den fylld av svärmande sorgmygg. Klisterfällor och kaffesump fick bort dem. 

Vädret kan också vara en orsak  till att tobaksplantorna befinner sig på dvärgnivå. Kall vår, tokvarm och torr sommar. De lever förmodligen i tron att Apokalypsen är här, slutar växa på höjden och lägger allt krut på tjuvskott och blomställningar i stället.

En annan förklaring handlar om kväve. Jag marktäcker ju de flesta av mina odlingsytor, både ute och i växthus. Genom att lägga organiskt material ovanpå jorden tillför jag näring, matar maskarna, håller borta ogräs och håller kvar fukt. Eftersom våren var så kall och seg hade vi inte behövt klippa gräsmattan ännu när jag började sätta ut plantorna. Därför fanns det inget kväverikt gräsklipp att täcka jorden med. Jag använde i stället torrt hösilage som våra får hade ratat. Det fungerar väldigt bra för att hindra ogräset, men något kväve tillför det inte. Tvärtom. Det SLUKAR kväve när det bryts ned. Snor av mina plantor alltså. Nu försöker jag backa bandet genom att ösa på med hönsskit och nässelvatten. Men jag vågar inte överdriva för då blir det väl obalans och brist på något annat i stället.

Jorden talar ett språk som ibland är lite svårt att förstå. 

Eländes elände

29 juni 2021

Tobaksodlargnäll i rörligt format.

Vi och dom

1 juni 2021

Jag är en ivrig förespråkare av kulturell mångfald. Utom i ett fall: Spanska skogssniglar. För en tobaksodlare är de djävulens hantlangare.

Hotet från sniglarna är som störst när tobaksplantorna är små och när det är fuktigt. Eftersom jag satte ut mina plantor under det värsta regnvädret på över två decennier så blev det ju som det blev. Jag har fått byta ut flera stycken. Tur att jag hade några i reserv.

Det finns olika sätt att tackla dessa monster. Jag brukar använda mig av en del olika tricks:

Jag ser till att hålla rent från täckmaterial runt plantorna i början. Då är det lättare att upptäcka sniglarna och deras attacker.

Jag lägger grovmald kaffesump eller krossade äggskal på jorden närmast plantan. Sniglar gillar inte att krypa på torra, vassa saker. Om jag har tillgång till tång lägger jag dit det. När tången torkar blir den väldigt vass och stickig.

Jag sprider ut blått snigelgift i pelletsform. Det är godkänt för ekologisk odling.

När jag vattnar i bäddarna sticker jag ned slangen rätt långt ned i jorden mellan plantorna. På det sättet hamnar vattnet under jord och inte på ytan. Eftersom sniglar  gillar fukt vill de inte så gärna krypa på torr jord. Vattnet gör dessutom mer nytta nere vid rötterna. Mitt första tobaksodlarår, den torra sommaren 2018, använde jag vattenspridare, vilket innebar att bara den översta delen av bäddarna blev fuktig. Rötterna växte därför inte nedåt utan utåt, plantorna blev ostadiga och började välta. Jag fick dessutom vattna oftare, eftersom vattnet dunstade snabbt. Sedan började jag med underjordsvattning. Rötterna växer nedåt, kommer lättare åt den naturliga fukten och näringen i marken, jag behöver inte vattna lika ofta och sniglarna trivs inte lika bra. Snigelgiftet sköljs inte bort heller.

Det finns smartare sätt att göra detta på. Till exempel kan man gräva ned perforerade slangar i bäddarna som man kopplar till vattenslangen eller så kan man gräva ned upprättstående rör mellan plantorna som man häller vatten i (då är det dessutom lättare att vattna med regnvatten från tunnan), men jag har inte hunnit dit än.

När plantorna har dragit i väg på höjden är sniglarna inte ett lika stort hot längre. Tillväxtpunkten befinner sig några decimeter ovanför marken, så sniglarna hinner oftast inte dit innan man upptäcker dem. Jag låter de nedersta bladen, ”sandbladen”,  sitta ett tag så att sniglarna kan kalasa på dem. Då kan jag avbryta kalaset och avliva gästerna.

De spanska mördarsniglarna får helt enkelt lära sig att i just MIN trädgård har de ingen plats i den kulturella mångfalden.

Myteri!

24 maj 2021

Planer kan stjälpas av många orsaker, ibland till och med av en själv. 

Det blev dags för plantering. Bara så där. 

Jag hade bestämt att jag ABSOLUT skulle vänta till efter fullmånen den 26 maj och jag skulle ABSOLUT ha 72 tobaksplantor i odlingsbäddarna. 

Men ibland gör en tobaksodlare myteri mot den som bestämmer.

Jag tar hänsyn till månen när jag odlar. Jag försöker att så i tilltagande månfas och jag väntar med att plantera på friland till efter fullmånenatten närmast månadsskiftet maj/juni. Jag har fått lära mig att då är sista risken för frost.

Kalla mig vidskeplig, kalla mig korkad, kalla mig blåögd eller flummig men så gör jag i alla fall.

Sista helgen i maj skulle alltså 72 plantor i jorden. De har stått på bänkar i carporten i knappt två veckor och tränat sig på sol och kyla i väntan på att månen skulle gå över i avtagande fas.

Men så börjar ju tobaksodlarkolleger runt om i Norden att sätta ut sina plantor. 

Jaha.

Äsch. 

Varför ska jag alltid göra som den där Lena säger? Varför kan jag inte få bestämma själv?

Så häromdagen smög jag ned en Rustica i en av bäddarna. Och i dag blev det en till, och en till. De är störst och tuffast av mina plantor så de får gå i täten.

När jag planterar blottlägger jag jorden under hötäcket på odlingsbädden och gräver en vid, ganska djup grop. Jag vattnar i botten och lägger ned en näve hönsskit och en näve biokol. Jag tar bort de nedersta bladen på plantan och sätter ned hela jordklumpen i botten på gropen. Sedan krafsar jag ned jord runt plantan och trycker till lite. Nu sitter plantan i en fördjupning med naken jord omkring sig. I början vill jag ha lite koll på sniglarna. När plantorna har blivit högre tar jag återigen bort de nedersta bladen, fyller på mer jord och täcker jorden med gräsklipp och hö.

Och hoppsan – det verkar som att jag tänker tränga ned en extra planta i varje bädd. 76 i stället för 72 alltså.

Ha! Vad sa jag nu då?

Tobaksterapi

9 maj 2021

Tobak är inte bara ett njutningsmedel, en drog och en rolig hobby. Den kan också fungera rent terapeutiskt. 

Alla har vi dem, de där stunderna när livet skaver, de där dagarna när det är motigt och det inte riktigt går som man vill. Men varför slänga ut pengar på dyra psykoterapeuter? Du har ju tobaken!

Som en första åtgärd: Lassa in en extra stor, extra god prilla och se om det känns bättre.

Eller ta fram din senaste låda hemknådat snus, öppna locket och dra in doften. Då blir du garanterat på strålande humör.

Eller så behöver du lite mer handfast terapi.

Är du väldigt arg på någon så att du helst vill mosa personen? Mal en låda tobaksblad.

Är du rastlös? Gå ut och luckra i tobakslandet.

Har du ångest över att du fortfarande inte har skickat in deklarationen? Knåda snus. Uttråkad? Knåda snus. Deprimerad? Knåda snus. 

Känner du att du håller på att tappa kontrollen? Plocka fram alla bunkrade snussatser, sortera dem, räkna dem och ställ dem i ordning. Eller ta fram alla dina tobaksfröer, töm ut en påse i taget och räkna fröerna.

Om du känner dig ensam kan det vara en bra idé att bjuda på en prilla hemodlat snus. Det ger vem som helst hur mycket som helst att prata om.

Om du VILL vara ensam är det ett utmärkt tillfälle att gå och sätta dig och plantera om tobaksplantor och gödsla med hönsskit eller bokashilakvatten. Du får garanterat vara ifred.

Har ditt självförtroende fått sig en törn? Gå och köp en dosa snus i affären och ta en prilla. Du inser omedelbart att du är ett särdeles begåvat geni som gör världens godaste snus.

Som man bäddar får man snusa

4 maj 2021

Solen skiner. Värmen kommer, men med väldigt små steg i taget. Tobaksplantorna står inne och växer och växer. Men än kan de inte flytta utomhus. Det kan fortfarande komma frostnätter, och det gillar de inte.

Då passar jag på att förbereda tobakslandet inför sommaren.

Jag odlar på en yta som är sådär en 6 gånger 9 meter med fyra parallella bäddar. Bäddarna är fasta, det vill säga jag gräver inte om dem utan bygger på dem. Det tog några år att bygga upp dem och få till bra jord i dem. Nu gäller det bara att underhålla dem.

Förberedelsen av bäddarna börjar redan på hösten, när jag har grävt upp rötterna från sommarens tobaksodlingssäsong. Jag luckrar upp ytan med bredgrepen – världens bästa verktyg. Skonsamt för rygg, knän och armar. Sedan fyller jag på löv, tång, kaninskit från grannen, bokashilakvatten, kompost och annat organiskt material. Så länge det är frostfritt gräver jag ned bokashikompost i en bädd i taget, så fort en hink är färdiglagrad.

Sedan lyfter jag bort trampbrädorna som ligger i gångarna, så att de får stå och sköljas av av regn och snö under höst, vinter och vår.

På sidorna av bäddarna lägger jag kasserat hösilage från våra får, begagnat hö från våra höns och kaninbajsig halm från grannen. Detta gör att ogräset hålls tillbaka och materialet förvandlas även till jord så småningom.

När bäddarna ligger snötäckta hela vintern gojsar allt material till sig och förvandlas till ett trevligt ställe för tobaken att växa på.

När bäddarna så har tinat upp på senvåren är det dags för nästa steg. Jag vräker på hönsskit och mer kompost. Ovanpå det lägger jag nytillverkad jord från jordfabriken, en anordning av tre pallkragar på varandra där jag har fyllt på bokashikompost, kaninbajs och gammal jord hela vintern. Denna cocktail har nu värmts upp av vårsolen och förvandlats till prima odlingsjord. 

Sedan kör jag en omgång med bredgrepen igen så att alla godsaker luckras ned i bäddarna. Jag krattar upp hö och halm som ramlat ned i gångarna upp på sidorna av bäddarna och fyller på mer där det behövs.

Till slut lägger jag ut de autorengjorda trampbrädorna i gångarna.

Nu är det färdigbäddat för tobakssäsong 2021.

Länge leve livskraften

27 april 2021

Tobaksfröets livskraft överträffar det mesta i naturen. Det bräcker till och med senapskornet, som har förärats en egen liknelse i Nya Testamentet i Bibeln på grund av sin förmåga att växa till en stor planta.

Jag sådde mina yttepyttesmå tobaksfröer i pluggbrättet i mitten av mars. Fröerna är så små att det är nästan overkligt. Hur kan detta knappt synliga lilla dammkorn rymma en nära tre meter lång planta med närmare en meter långa blad?

I början hände inte mycket. Trots att jag tittade med förstoringsglas varje dag fanns det inte ett tecken på liv. Men så plötsligt, efter mer än en vecka, var de där. Två gröna blad, så små att jag var rädd att de skulle gå av om jag andades på dem för häftigt.

Och efter ytterligare två veckor var plantorna så stora att de fick flytta till egna små krukor. Tre veckor efter det hade de växt så mycket att det var dags för flytt till ännu större krukor.

Nu är de största bladen på de största plantorna längre än en snusdosa. Och det har bara gått en och en halv månad.

Jag slutar aldrig förundras över den här obändiga livsglädjen, viljan att ta plats, att ta in hela världen.

Vi borde alla bli mer som tobaksplantor.

Outgrundliga äro tobakens vägar

13 april 2021

Som tobaksodlare är det bra att ha en plan. Men ibland visar det sig att tobaken har en helt egen plan.

Jag hade i år tänkt att odla fyra sorters tobak. I tobakslandet har jag fyra parallella odlingsbäddar med gångar emellan. En sort per bädd alltså. Praktiskt och bra.

Glad i hågen laddade jag pluggbrättet med såjord, delade in det i fyra lika stora avdelningar och sådde en sort i varje avdelning. Alla tobaksfrön har jag fått av snälla tobaksodlarkolleger. Tre sorter är köpta från olika ställen och en sort kommer från plantor som min kollega odlade i somras.

Dagarna gick. Rustica, en av de köpta sorterna, var först upp. Sedan började även den köpta Havanna Corojo och den hemodlade Madole få små gröna blad. Men köpefröerna Orinoco vägrade att ge något livstecken ifrån sig.

Veckorna gick, och det hände fortfarande ingenting i Orinoco-avdelningen.

När tre veckor hade gått sedan jag sådde tobaksfröerna insåg jag att jag inte alls ska odla fyra sorter i år. Jag ska odla tre sorter. Orinoco vägrade helt enkelt att samarbeta.

Jag tömde alla fack i Orinocoavdelningen och fyllde på ny jord. 

Madoleplantorna i avdelningen längst till vänster visade klart och tydligt att de lätt skulle klara uppgiften att fylla två odlingsbäddar i landet. Jag tog en smal och spetsig tesked, grävde försiktigt upp halva jordklumpen ur varje Madole-plugg och satte ned i en ledig plugg till höger. Sedan fyllde jag på jord runt varje ”bukett”.

De har överlevt den brutala operationen med den äran.

Och sedan gick det fort. Rustica-plantorna var plötsligt så stora att de fick flytta till varsin egen kruka.

Och snart hände samma sak med Madole. Hål efter hål gapar nu tomma i pluggbrättet. Bricka efter bricka fylls med små krukor med mini-tobaksplantor.

Havanna Corojo behöver lite mer tid innan de är redo att separeras från sina cellkamrater.

Nu hoppas jag bara att de tre återstående tobakssorterna hänger med i min plan och växer sig stora och starka så att jag kan plantera ut dem i odlingsbäddarna i slutet av maj. 

Med kärleken i fokus

2 april 2021

Vårsolen lyser. De små fröerna har grott. Pyttesmå gröna blad sträcker sig mot ljuset.

Det är rörande att se och det gäller att inte bli för otålig och stressa på dem.

För en tobaksodlare och hennes plantor är det ömsesidig kärlek som gäller. En kärlek som vinnes med hjälp av tålamod, respekt och solljus samt vatten och hönsskit i lagom mängd och vid rätt tillfälle.

Om du vill att tobaken ska ge dig njutning måste du ge den kärlek och omtanke. Du behöver vara lyhörd och empatisk. Plantorna, de små kärleksbarnen, är levande varelser som behöver tid.

Naturligtvis vill du att odlingen ska bli lyckad. Självklart vill du ha en stor skörd. Målet är att kunna göra mycket snus, gott snus. Men det målet uppnår du genom att bry dig om dina plantor, ge dem det de mår bra av.

Målet är kanske inte alltid målet, utan vägen dit. Om målet är tobak för en årsförbrukning snus, men du inte tycker att det är kul att odla, då kommer du att ha tråkigt i 8–9 månader om året. Om du däremot ser odlingen som spännande och trevlig, så kommer du att njuta varje dag på väg mot målet.

Odlingssäsongen 2021 har precis börjat. Nu får vi be till högre makter om en lång, varm sommar med mycket sol och lagom mycket regn. Därefter hänger det på oss, oss tobaksodlare, om våra kärleksbarn kan ge oss det snus vi så gärna vill ha.

Varning för nörderi

28 mars 2021

Hej, alla tobaksodlare, snusbakare och snusare!

I den här avdelningen möter ni mig, Lena Gidlöf, en tant i mogen ålder som både odlar, bakar och snusar lös.

Jag känner mig rätt så färsk på alla dessa tre områden. Snusat har jag gjort på heltid i typ 25 år, men lössnus började jag med för 3,5 år sedan. Orsaken var att det hade blivit så dyrt och att jag hade tänkt börja odla tobak. Jag var tvungen att träna, helt enkelt. Aldrig anade jag att jag skulle tycka att lössnus är bättre än portionssnus på alla sätt. Jag visste inte heller att det gick att köpa färdigmald tobak för att baka snus. Och jag hade verkligen ingen aning om att tobak och snus skulle förvandlas till mitt allra största intresse. 

Det som gjorde att intresset tog riktig fart var att jag insåg att jag tyckte bättre om mitt hembakade snus än om köpesnus. Nu har jag förstått att detta gäller i princip alla hemmastånkare.

Jag har odlat olika saker i många år, så tobaksodling kändes inte alls oöverstigligt. Nu har jag just satt i gång med min fjärde säsong. Det som framför allt skiljer sig från annan odling är efterarbetet. Här handlar det inte om att förvälla och frysa in, så som jag gör med mycket av det andra jag odlar. Nej, bladen ska ”vissna” i rätt takt och få rätt färg och förvaras under rätt förhållanden. Detta tycker jag att jag fortfarande håller på att lära mig.

Eftersom jag bor på landet i Stockholms norra skärgård och har en stor trädgård är inte ytorna något problem. Våra får och höns hjälper till att lösa gödselfrågan.

Smaksättningen till snuset gör jag helst med örter, rötter, bär och annat som jag plockar i den omgivande naturen.

En skrämmande stor del av min vakna tid ägnar jag åt att prata och skriva om tobak och snus, tänka på tobak och snus, baka snus och snusa. Jag har smycken i form av tobaksblad och jag använder hudvårdsprodukter med tobaksdoft.

Jag hoppas att ni är lika nördiga som jag och har lust att hänga här i min hörna.