Min första tanke var att lägga till en flik på den här sidan med recept på snus jag gjort som blev bra, men eftersom jag använder mycket egenodlad tobak och rena tobakssorter man inte kan köpa längre skulle det inte vara till nytta för särskilt många. Däremot kan jag berätta hur jag gör snus och med vad och varför. En slags manual baserad på erfarenhet, men naturligtvis mina högst personliga erfarenheter. Man kan göra snus på många olika sätt.

Jag har inte gjort eget snus på allvar i mer än knappt två år, men jag har gjort otroligt många snusbak på den relativt korta tiden. Ibland tre, fyra eller fler samma vecka och precis som med matlagning, löpning, korsord eller vad som helst är mängdträning det som får en att utvecklas och bli bättre. Och det ger erfarenhet som ofta får en att omvärdera saker. I tidiga Youtube-klipp häller jag till exempel alltid soda i varm snusmassa eftersom jag hade fått för mig att snuset blir svartare då. Nu upplever jag att snusets mörka färg beror på lagring och att den värmebehandlats tillräckligt länge i stället.

För några är snusbaket ett nödvändigt ont eftersom det är billigare än att köpa färdigt snus och man kanske bara vill beta av sin snustillverkning effektivt och göra mycket på en gång och ha det ur världen en tid fram över. Det är inte fel alls och jag har all respekt för dem som gör så, men för mig har det blivit den enda hobbyn. Att göra snus är det roligaste jag vet.

Även om det fortfarande är otroligt billigt att göra gott snus själv, ca 6-7 kronor dosan med köpt tobaksmjöl (men många gånger mer om man räknar arbetstimmar för egenodlad tobak), så kostar ingredienserna ändå någonting. Och det finns en gräns för hur mycket man kan ge bort, slänga eller snusa upp själv. Därför började jag tidigt att göra mindre snusbak på 500 gram råtobak (ca 1200-1300 gram färdigt snus) för att få baka oftare. Man behöver verkligen inte tillverka en hel snussats på en gång och det är roligare att variera smak genom att blanda flera olika sorter. En enkel hushållsvåg är en av mina bästa vänner nuförtiden.

Den viktigaste ingrediensen är så klart tobaken. Bra tobak har så mycket smak i sig att jag efter många försök konstaterat att snus på de billigaste snussatserna nästan blir dyrare när man kanske måste hälla i en hel flaska rom för att de ska smaka något. Och det blir ändå inte lika gott snus.

Om man använder en mindre mängd tobak spricker naturligtvis snussatsens medföljande manual, men även om man som jag är helt värdelös på matematik löser det sig med en miniräknare. Står det att man ska ha 120 gram salt till ett kilo tobak eller 100 gram till 780-800 gram kör jag helt enkelt 60-65 gram salt till 500 gram tobak. En period försökte jag minska saltmängden, men precis som i matlagning behövs saltet för att lyfta fram smakerna.

Samma matematik tillämpar man på övriga ingredienser vare sig det är glycerin, propylenglykol (som redan finns i vissa färdiga aromer) eller soda. Glycerin och propylenglykol är egentligen inget måste, men fungerar mjukgörande respektive antiseptiskt (bakteriedödande) vilket förlänger hållbarheten på snuset betydligt.

Soda i form av natriumkarbonat eller kaliumkarbonat behövs däremot för att höja ph-värdet i munhålan så att det eftersträvade nikotinet frigörs som det skall. Skillnaden mellan de två varianterna (både i doft och smak) är stor de första veckorna men verkar nästan ha försvunnit efter någon månad.

Och apropå hållbarhet. Något ännu viktigare än kemikalier är god hygien. Jag använder alltid rena tillbehör och gräver aldrig med händerna i snuset även om jag precis tvättat händerna. Bakterier från fingrar är garanterat det som oftast är boven när även ganska nygjort snus börjar lukta småunket eller bortglömd fuktig jordkällare.

Oavsett hur man värmebehandlar sin tobak (ugn, tryckkokare, slowcooker etc.) är det temperatur i kombination med tid som avgör när tobaken är redo.

Gör man snuset i ugn (vilket jag inte gör särskilt ofta, men har gjort ibland) behöver råtobaken 24 timmar i 85-90 grader räknat från när all tobaksmassa uppnått den temperaturen. En del kör en stektermometer genom locket för att veta säkert, men jag är för lat för det och plussar på några timmar till 27 eller 28. Då brukar det bli bra.

Däremot behöver man INTE köra 24+12 timmar som det står i en del recept. De snussatserna innehåller inte någon annan tobakssort, tobak är tobak. Och man behöver INTE röra ner sodan efter 24 timmar och sedan köra 12 timmar till i ugnen. Det är bara onödigt eftersom det luktar vansinnigt fränt under väldigt lång tid. Möjligen är det även så att en viss mängd nikotin försvinner av den behandlingen.

Man behöver inte heller röra ut natriumkarbonatet eller kaliumkarbonatet i vatten innan man har i det. Det smidigaste är att vänta till dagen efter när snusmassan svalnat och röra i det då. De vita prickarna av sodan löser upp sig och är borta på någon dag och det sticker mindre i ögonen och doftar betydligt mindre kattpiss i köket på det sättet.

Oftast värmebehandlar jag som sagt i tryckkokare och då behöver tobaken ungefär 4 timmar i 120 grader. Olika tryckkokare ger olika bra tryck och det kan vara trixigt att hitta ett läge på plattan som gör att ventilen inte pyser som en arg vulkan eller geijser hela tiden, men samtidigt håller så högt tryck som möjligt.

Jag använder en Tefal 5 med ventilens vred på bilden av kött/kyckling och brukar ha plattan på max tills jag hör att det bubblar i tryckkokaren och den röda spärren i säkerhetsventilen vid handtaget poppar upp. Strax efter det börjar ventilen på locket pysa ordentligt och då sänker jag plattan tills jag hittat läget när det bara småpyser lite då och då.

Jag har insett att jag inte riktigt är uppe i 120 grader i tryckkokaren och när jag förut bara körde fyra timmar blev snuset ofta beskt. Beskt snus tycks nästan alltid bero på för kort värmebehandling har jag kommit fram till, och numera kör jag alltid köpt råtobak minst 5, oftast 6 timmar och har inte haft problem med beskt snus sedan dess.

Egenodlad tobak blir sällan hundraprocentigt kurerad och har en del av det beska gröna klorofyllet kvar, så den tobaken får vara ännu längre i tryckkokaren. Runt 8-9 timmar funkar alltid bra för mig.

Eftersom lite av vattnet i tryckkokaren förångas hela tiden fyller jag på runt en liter eller något mer innan. Ska man köra länge och har en modell som inte rymmer lika mycket vatten kan man avbryta och fylla på vatten mellan två ”halvlekar” (3×3, 4×4, 5×5 osv.) Det gör ingenting för processen, råtobaken går inte tillbaka till noll avseende sin värmebehandling bara för att man pausar på kvällen och kör i gång igen morgonen efter.

En del har tobaken direkt i innerkastrullen och andra har den i en stekpåse. Man kan också strunta helt i innerkastrull och ha en stekpåse direkt på den lilla insatsen för ångkokning som brukar följa med tryckkokaren. Själv tycker jag att det blir bra med en stekpåse i en treliters kastrull som jag skruvat bort lockets handtag och tejpat för skruvhålen med gaffatejp på. Jag knyter inte igen påsen utan snurrar den bara lätt några varv innan jag sätter på locket. Tidigare när jag gjorde påsen lufttät sprack/exploderade den alltid och fördelen med den minskade doften i köket hemma uteblev.

Jag har nästan aldrig fått till en smak jag är nöjd med (bortsett från chaga, tinktur på trädsvampen sprängticka) genom att tillsätta koncentrerade essenser i det färdiga snuset. Citronessens gör till exempel att snuset påminner mer om rengöringsmedel än den fräscha ton jag tänkte mig innan, och jag är inte särskilt svag för godissmak i snus eftersom jag tröttnar fort även om första prillan kan vara god någon gång. Därför smaksätter jag hellre med till exempel rostad ek eller smular ner en cigarr och använder starkt te eller vitt vin redan när jag värmebehandlar tobaken. Att byta ut vattnet innan värmebehandlingen mot riktigt starkt te (senast blev det 6 påsar ‘Russian Earl Gray som fick dra i 9-10 deciliter vatten en timme) eller byta ut vattnet helt eller i alla fall ett par deciliter mot vitt vin ger syrliga, mustiga och fina smaktoner i snus. Och tobakens egen smak är lika god som den är svår att få bort oavsett hur mycket te, vin, rom eller whiskey man tillsätter, så man ska inte hoppas på (eller vara rädd för) att det ska ge en jättetydlig smak. Det gifter sig bara med tobaken och får snuset att bli fylligare.

Vill man smaksätta med till exempel rom, eller en av mina andra favoriter portvin, tycker jag att det blir bättre att ha i den efter värmebehandlingen då smakerna och alkoholen inte kokar bort. En deciliter vanlig ren vodka eller brännvin lyfter också fram tobakssmaken rejält, prova själv!

Man måste bara komma ihåg att dra av en del av vattenmängden innan värmebehandlingen. Är det till exempel 700 gram tobak och 7 deciliter vatten minskar man ner vätskemängden med så mycket man vill ha utrymme för. Det är inga problem att ha 5 deciliter vatten till 700 gram tobak när man värmebehandlar, det viktigaste är att tobaken blir ordentligt genomfuktad. Använd en elvisp och blanda runt noga i några minuter, det är dessutom ganska rogivande.

När jag värmebehandlat min råtobak färdigt med salt och vald vätska i vald mängd är det dags för den första delen i slutarbetet. Det blivande snuset ska blandas med soda, lite mer vätska och kanske någon smakgivare. Dessutom har jag vant mig vid att alltid använda antingen en färdigblandad flaska med någon lättare rökarom eller lagom mängd glycerin/glycerol och propylenglykol. Utöver det tycker jag att extra rökarom, vanligtvis i form av mesquite hör till, då det ger anrättningen ett extra lyft. Det är som salt på mat.

Men snuset ska gå att baka till en prilla också. När jag började göra eget snus blev jag rekommenderad att använda en hushållsassistent med stark motor och har nästan bara använt äldre Bosch-maskiner med degkrok. Min ”nya” maskin är tillverkad 1980 och inköpt på Tradera för några hundralappar. Degkroken nöter sönder fibrerna i tobaken och gör snuset krambart på några minuter till skillnad från t.ex en elvisp som bara rör runt och fluffar upp. Elvisp använder jag hela tiden, men bara när jag börjar bli nöjd med snuset och vill just fluffa upp det lite innan det lagras.

Man kan använda gummi arabicum att binda ihop snuset med också och en del använder det även om de kör i hushållsassistent eftersom gummit gör att snuset inte fastnar på fingrarna lika mycket när man bakar en prilla. För mig känns det onödigt, men det är en så klart en smaksak.

Jag har provat mig fram efter tips från andra och hittat de sätt jag tycker blir bäst. Först häller jag ner den värmebehandlade tobaken i assistenten och kör enbart den i någon minut på högsta effekt. Sen häller jag i sodan och kör någon minut till och därefter har jag i propylenglykol och glycerin, antingen i form av en färdigblandad flaska med lättare rökarom, eller i ren form. Oavsett vilket piffar jag oftast till snuset lite extra med några gram mesquite och tillsätter lite mer vätska i den form jag valt och kör snuset några minuter till på högsta fart. Jag stannar maskinen då och då och petar bort snus som samlats vid degkroken så att all tobak ska gnuggas ordentligt och för att ta upp lite snus med en sked och provkrama för att se hur det känns och om det behövs mer vatten. Det finns aldrig någon exakt tid eftersom olika sorters tobak blir mjuka och kramiga olika fort.

Hemodlad tobak behöver man knappt köra alls eftersom det har en tendens att snabbt bli ”lerigt”, åtminstone för mig. Där handlar det om 10-15 sekunder i stöten och lite duttande med elvispen. När det känns hyfsat luftar jag snuset ordentligt med elvispen och låter det stå i burken med locket på några dagar i rumstemperatur och därefter i kylskåpet.

Ibland glömmer jag bort det snuset i flera veckor och ibland tar jag fram det efter ungefär en vecka. Konsistensen har alltid ändrats en del oavsett tid, och ibland är det knappt krambart längre fast det var det innan. Så det är först nu vid andra knådningen den riktiga konsistensbearbetningen sker.

Snuset hamnar åter i assistenten och troligen behövs lite mer vatten igen, men jag har bara i lite i taget eftersom det är så mycket jobbigare att få ett snus mindre blött än det är att skvätta i mer vatten. Sen lagrar jag snuset i kylskåp igen någon eller några veckor till. Ofta blir snuset bara bättre ju längre det får stå, men jag har för det mesta varken tålamod eller karaktär att låta bli det mer än 2-3 veckor och tycker oftast att det redan smakar utmärkt då.

Några väntar med att tillsätta alla smakgivare tills snuset är färdiglagrat eftersom smaker alltid bleknar med tiden, men då jag sällan använder smakessenser har jag i mesquite och eventuellt chaga redan när jag bearbetar snuset första gången. Smaken från te, rom eller portvin är alltid störst i början, men jag gillar snusets årstider och små skiftningar över tid.