Etikettarkiv: sniglar

Frisläppta okriminella plantors första villkorliga veckor.

Att odla tobak är fullt tillåtet i Sverige. Längre tillbaka i tiden fanns det till och med påbud om att alla i de delar av landet där tobaksodling ansågs möjlig SKULLE odla tobak.

År 1724 påbjöd kung Fredrik I tobaksodling över hela landet med målet att göra Sverige självförsörjande  inom 4 år. En handledning i konsten att odla tobak togs fram och tobaksfrön från Tyskland delades ut (enligt Tobaks och tändsticksmuseums underbara lilla pärla till bok ”Prisad planta”.)

Tobaksodling har skett på olika sätt och med olika metoder som skiljt sig åt över tid och genom geografisk belägenhet med mera, om än i ganska liten utsträckning.

Idag är tobaksodlaren så gott som enbart en enstaka (men i ständigt växande antal) ganska vanlig människa med tillgång till lite odlingsyta och ganska måttliga mängder plantor.

En entusiast som odlar för att snusa eller röka mycket billigare och godare tobak.

Eller, nåja. Begreppet ”billig tobak” är relativt och räknar inte in den inte ansenliga arbetstid man ändå måste lägga in i ekvationen. Men att det snus man gjort själv av helt egenodlad tobak är det godaste snuset man smakat argumenterar få tobaksodlare emot.

Lite beroende på var man bor i landet och när man är så säker man kan vara på att risken för nattfrost är över är det dags att flytta ut sin tobak.

All erfarenhet, både egen och andras har lärt mig att inte slarva med att härda/avhärda/vänja plantorna några timmar i stöten vid riktig vind, sol och snabba temperaturskiftningar under veckorna innan utplantering.

Jag gissar (utan att känna att jag sticker ut hakan särskilt) att de flesta gräver ner tobaksplantorna i ett förberett land med bra odlingsjord, men några odlar även i hink/kruka.

Enligt alla de olika manualer man hittar på nätet skall ”nässelvatten” spädas 1/10 med vanligt vatten, men jag brukar använda betydligt högre koncentration än så. Uppåt 50/50 har ingen tobak jag odlat blivit ledsen av, snarare tvärt om. Tobaksplantor vill ha mycket näring, särskilt kväve. Det enklaste och billigaste sättet är att fylla regntunnor och baljor med brännässlor som får lösas upp 8-14 dagar i vatten. Det luktar inget vidare men innehåller all näring som behövs. Alltså fyller jag de första baljorna med nässlor och vatten  samma helg jag planterar ut och börjar använda det redan efter någon vecka.

Mina plantor har då redan fått tomatnäring eller lakvatten från bokashi under uppdrivningsfasen och är vana vid extra näring antar jag.

***UPPDATERING***

Fick lite frågor på Facebook om hur ofta jag ger näring efter inlägget och gör detta tillägg.

Som med allt annat går jag inte särskilt vetenskapligt tillväga och eftersom jag inte bor där jag odlar får jag pendla så att jag är vid tobaken så gott som varje helg, men gärna någon gång i veckan också. Jag gödselvattnar när jag har tillgång.

Har jag hunnit pinka rikligt (spädes med vatten 1/10 till ”guldvatten”) och plocka mycket nässlor så kan det bli flera gånger i veckan i början av säsongen. Tobaken verkar omättlig på kväve och jag har aldrig varit med om att råka överdosera. Har jag inte så mycket näring prioriterar jag plantor som ser ut att ha lite för ljusa och gulnade blad och verkar ha kvävebrist mer än de verkar vara mogna för skörd.

***SLUT UPPDATERING***

Något som däremot kan göra små tobaksplantor ledsna är sniglar i alla dess former. Fram till att plantan utvecklar nikotin får den sällan vara i fred om man bor så till att framför allt de legendariska mördarsniglarna lever och förökar sig i närheten.

Alla sniglar, även ljusa åkersniglar och kolsvarta skogssniglar. Det finns tusen husmorsknep och handfasta antisnigeltrix, men det blir rätt jobbigt hur man än gör när det är ett problem man har.

Jag jagar tidig morgon och i ficklampans sken på kvällarna under plantornas blad med ett vasst grillspett. När jag måste lämna odlingen en hel vecka för att verkligheten som brevbärare och andra störningsmoment tvingar mig strösslar jag ut snigelpellets och hoppas på det bästa.

Nu när jag närmar mig Sverige igen efter 10 dagars rundresa i Tyskland fullkomligt längtar jag efter mitt tobaksland, men har som tur är en fantastisk Gruvfruga som pysslat om mina plantor så sent som förra helgen

Det blir nog bra i år igen. Det blir nog bra. Det blir snus.

Årskrönika för tobaksodlingens 2021

2021 var på många plan ett betydligt sämre odlingsår för mig än de tre föregående och därmed var det också det mest lärorika hittills. För så är det. Man måste försöka se motgångar som viktig erfarenhet hur svårt det än kan vara.

Tobaksplantan i sig är enormt växtkraftig och inte särskilt svår att odla, men förutsättningar som mängden skadedjur är uppenbarligen både föränderlig och cyklisk.

Dessutom ingår ett opålitligt klimat och en kort säsong när man bor i ett land så långt norrut på världskartan. Solen och värmen är sällan densamma år efter år under de kritiska månaderna, något som kan stöka till det ännu mer längst vägen.

Likt legenden om Icarus flög jag för nära solen vilket fick mina tobaksvingar av vax att smälta när jag planterade ut en vecka för tidigt. Många blad nöps av frost.

Just minusgrader är en av få saker tobaksplantan inte klarar av. Bladens celler sprängs och gör att det dör, det vet både jag och andra som odlat tobak tidigare. Ändå blev ivern större än förståndet och chansnigen sargade mina plantor hårt även om ingen dog helt.

När de just återhämtat sig vräkte regnet ner, något jag annars uppskattar tidigt på säsongen eftersom vattnet hinner tränga ned på djupet ordentligt. Tyvärr väckte vätan i kombination med den ganska varma vintern innan antagligen fler mördarsniglar än någonsin tidigare och de kastade sig över smörgåsbordet.

En period av sol och värme fick slutligen bukt med sniglarna och tobaken fick tid att börja om igen. Därefter satte merparten av dem fart och någon gång i mitten av juli såg landet ut ungefär som vanligt. Dock kändes det som att bladen blev aningen mindre ”köttiga” än tidigare år och vem kan klandra dem efter en så hård start.

I takt med att tobaksbladen började mogna skördade jag dem och hängde på käppar, men experimenterade även genom att hänga ett par plantor hela. Det senare konceptet blev med tiden så lyckat att jag i slutet hängde alla kvarvarande plantor hela.

Bladen gulnade helt och hållet otroligt fort och jag hängde dem därefter på käppar för slutkurering ute under tak.

Då kom regnet. Så här i efterhand minns jag sommaren 2021 som rätt solig i juli, men augusti och september blev ett enda ihållande regninferno. Den höga luftfuktigheten och den relativa kylan med dagstemperaturer som sällan klättrade över 15 grader fick vitt mögel att uppstå i bladnervernas tjockaste delar. Och även om jag hann plocka om bladen och torka bort ytligt vitmögel på många och sedan hänga dem där det var bättre luftgenomströmning, fick jag kassera en hel del där möglet spridit sig mer och djupare.

Efter en makalöst arbetssam förflyttning av käpparna till stugans loft upphörde problemen med mögel. Även om stugan saknar uppvärmning tycks fukten minska betydligt bakom vindskyddande brädor och efter hand kunde bladen följa med hem till lägenheten utanför Stockholm för sluttorkning.

Det jag tar med mig till årets odling är att vara mer tålmodig vid utplanteringen och vänta en extra vecka, samt vänja plantorna successivt vid utomhusklimat några timmar om dagen innan. Och att först hänga alla plantor hela för att sedan låta bladen kurera vidare uppe på Grufstugans loft.

Vad jag skall göra åt den årligen tilltagande mängden sniglar vete fanken. Förmodligen bara fortsätta jaga dem manuellt och spetsa dem med kebabspettet i rostfritt stål som redan har så många singelliv på sitt samvete. Framför allt i början när de lägger mycket ägg. Och avslutningsvis helt skippa försök med täckodling eftersom grästäcket visat sig bli en alltför lockande boplats rakt under mördarsniglarnas favoritmat.

Psykflipper, tobaksväder och snigelmördare.

Att vara tobaksodlare är ofta ansträngande rent fysiskt eftersom så många moment är manuella och tar sin tid i anspråk. Plantera om, plantera ut, vattna, hänga upp blad för kurering och torking och så vidare. Men det kan också fresta på mentalt. För oavsett om det är det första odlingsåret och all den nervösa villrådighet som kommer med det eller om man odlat några år dyker nya prövningar och oväntade händelseutvecklingar upp.

När jag strösslade ut fröerna till årets tobak tidigt i våras kände jag ett avslappnat lugn i hela kroppen. Eftersom jag hade odlat tobak de tre föregående åren hade jag redan en del erfarenhet. Några frön såddes i slutet av februari, men merparten något senare, helgen den 6-7 mars. Det är egentligen lite tidigt eftersom plantorna då hinner bli ganska stora innan det är dags för utplantering, men som jag skrivit tidigare i andra bloggar är det en medveten strategi.

Så länge jag planterat om tobaken till större krukor i takt med att de växer blir även rotsystemen större och jag upplever att plantan sätter fart lite fortare när den kommer ut i landet. Många gånger kan tobaken skördas några veckor tidigare på det sättet, men i år tappade jag dock tråden någon gång i början av maj, omplanterandet kom av sig.

Dessutom orkade jag inte som tidigare år bära ut och in alla plantor mer eller mindre dagligen under maj så att de långsamt får känna på yttervärldens barskare temperaturer och naturligt starka solljus.

Lagom till pingst kom värmen och medförde även högre nattemperaturer, så med sedvanlig iver inhyrdes hastigt en skåpbil och lägenhetsdjungeln forslades till Grufstugan för utplantering i det vilda.

Utplanteringen påbörjades, men tidsbrist och rejäla skyfall gjorde processen utdragen över en veckas tid.

Trots att nattemperaturen aldrig var så låg att det blev frost skadades många av de nedersta bladen av den oväntade kylan och vitnade.

Sedan högg sniglarna in på de sargade och sköra plantorna…

Jag var tveksam till att täcka marken med gräsklipp eftersom jag provat det något av de tidigare åren och då upplevde att jag fick större problem med sniglar än annars, men då jag inte är vid odlingen varje dag provade jag igen eftersom fördelen bortsett från att det tillför näring är att det även håller kvar fukten. Det skulle jag inte ha gjort. Aldrig tidigare har jag fått mina tobaksblad så söndertuggade av sniglar och under mer än varannan planta låg mördarsniglar och smälte maten.

Förtvivlad avlägsnade jag allt gräsklipp och lät mitt glänsande kebabspett i rostfritt stål ilsket genomborra snigel efter snigel kommande dygn.

Det blev varmt och soligt igen och jag öste mängder av nässelvatten över min nu stympade och halvdöda tobak och hoppades att några av dem skulle återfå livsgnistan.

Och se på fan. Efter knappt en vecka hade nya bladpar skjutit ut över allt och tobaken såg nästan helt återställd ut.

Nåja, en del plantor ser fortfarande ut som små palmer, men det ordnar sig nog. Tobak är en otroligt livskraftig växt som uppenbarligen hämtar sig från det mesta om den bara får lite hjälp på traven när det blir som svårast. Och som tobaksodlare lär man sig något nytt, hela tiden, varje år.

Förutsättningarna för oss tobaksodlare skiftar beroende på vart vi odlar. Vissa bor i delar av landet där man slipper frost och kyla lite tidigare, vissa har problem med sniglar och andra inte. Jag tar i alla fall med mig de här sakerna till kommande år:

Se till att vänja plantorna vid utomhusklimat, vänta hellre någon extra vecka med utplantering.

Skippa täckodling med gräsklipp om du har mycket sniglar där du odlar.

Jaga sniglar hårt i början av säsongen, de gömmer sig gärna i skuggan under stenar och vattentunnor dagtid.

Vattna mycket tiden efter utplantering, gärna med nässelvatten som innehåller massa bra kväve.

Nässelvatten:

Fyll en tunna eller balja med brännässlor. Täck med vatten och lägg ett lock över och låt stå 10-14 dagar tills bladen lösts upp. Rör om då och då.

Sörjan du får kvar stinker något djävulskt av avlopp och föruttnelse, men är rena steroiderna för tobak.

Det brukar rekommenderas att man spär ut det, 1 del nässelvatten med 9 delar vanligt vatten. Jag upplever att tobak både tål och älskar mer, så jag kör ungefär 30%-igt nässelvatten, men prova dig fram själv.