Etikettarkiv: astrofysik

Frisläppta okriminella plantors första villkorliga veckor.

Att odla tobak är fullt tillåtet i Sverige. Längre tillbaka i tiden fanns det till och med påbud om att alla i de delar av landet där tobaksodling ansågs möjlig SKULLE odla tobak.

År 1724 påbjöd kung Fredrik I tobaksodling över hela landet med målet att göra Sverige självförsörjande inom 4 år. En handledning i konsten att odla tobak togs fram och tobaksfrön från Tyskland delades ut (enligt Tobaks och tändsticksmuseums underbara lilla pärla till bok ”Prisad planta”.)

Tobaksodling har skett på olika sätt och med olika metoder som skiljt sig åt över tid och genom geografisk belägenhet med mera, om än i ganska liten utsträckning.

Idag är tobaksodlaren så gott som enbart en enstaka (men i ständigt växande antal) ganska vanlig människa med tillgång till lite odlingsyta och ganska måttliga mängder plantor.

En entusiast som odlar för att snusa eller röka mycket billigare och godare tobak.

Eller, nåja. Begreppet ”billig tobak” är relativt och räknar inte in den inte ansenliga arbetstid man ändå måste lägga in i ekvationen. Men att det snus man gjort själv av helt egenodlad tobak är det godaste snuset man smakat argumenterar få tobaksodlare emot.

Lite beroende på var man bor i landet och när man är så säker man kan vara på att risken för nattfrost är över är det dags att flytta ut sin tobak.

All erfarenhet, både egen och andras har lärt mig att inte slarva med att härda/avhärda/vänja plantorna några timmar i stöten vid riktig vind, sol och snabba temperaturskiftningar under veckorna innan utplantering.

Jag gissar (utan att känna att jag sticker ut hakan särskilt) att de flesta gräver ner tobaksplantorna i ett förberett land med bra odlingsjord, men några odlar även i hink/kruka.

Enligt alla de olika manualer man hittar på nätet skall ”nässelvatten” spädas 1/10 med vanligt vatten, men jag brukar använda betydligt högre koncentration än så. Uppåt 50/50 har ingen tobak jag odlat blivit ledsen av, snarare tvärt om. Tobaksplantor vill ha mycket näring, särskilt kväve. Det enklaste och billigaste sättet är att fylla regntunnor och baljor med brännässlor som får lösas upp 8-14 dagar i vatten. Det luktar inget vidare men innehåller all näring som behövs. Alltså fyller jag de första baljorna med nässlor och vatten samma helg jag planterar ut och börjar använda det redan efter någon vecka.

Mina plantor har då redan fått tomatnäring eller lakvatten från bokashi under uppdrivningsfasen och är vana vid extra näring antar jag.

***UPPDATERING***

Fick lite frågor på Facebook om hur ofta jag ger näring efter inlägget och gör detta tillägg.

Som med allt annat går jag inte särskilt vetenskapligt tillväga och eftersom jag inte bor där jag odlar får jag pendla så att jag är vid tobaken så gott som varje helg, men gärna någon gång i veckan också. Jag gödselvattnar när jag har tillgång.

Har jag hunnit pinka rikligt (spädes med vatten 1/10 till ”guldvatten”) och plocka mycket nässlor så kan det bli flera gånger i veckan i början av säsongen. Tobaken verkar omättlig på kväve och jag har aldrig varit med om att råka överdosera. Har jag inte så mycket näring prioriterar jag plantor som ser ut att ha lite för ljusa och gulnade blad och verkar ha kvävebrist mer än de verkar vara mogna för skörd.

***SLUT UPPDATERING***

Något som däremot kan göra små tobaksplantor ledsna är sniglar i alla dess former. Fram till att plantan utvecklar nikotin får den sällan vara i fred om man bor så till att framför allt de legendariska mördarsniglarna lever och förökar sig i närheten.

Alla sniglar, även ljusa åkersniglar och kolsvarta skogssniglar. Det finns tusen husmorsknep och handfasta antisnigeltrix, men det blir rätt jobbigt hur man än gör när det är ett problem man har.

Jag jagar tidig morgon och i ficklampans sken på kvällarna under plantornas blad med ett vasst grillspett. När jag måste lämna odlingen en hel vecka för att verkligheten som brevbärare och andra störningsmoment tvingar mig strösslar jag ut snigelpellets och hoppas på det bästa.

Nu när jag närmar mig Sverige igen efter 10 dagars rundresa i Tyskland fullkomligt längtar jag efter mitt tobaksland, men har som tur är en fantastisk Gruvfruga som pysslat om mina plantor så sent som förra helgen

Det blir nog bra i år igen. Det blir nog bra. Det blir snus.

Årskrönika för snusets 2021

Lämna ett svar

Det blev som väntat ett helt nytt år ännu en gång. Uppenbarligen ett ovanligt efterlängtat sådant också med tanke på de usla betyg de flesta verkar ha gett det föregående.

Givetvis kan den här långdragna skitpandemin med alla vaccinationer, mutationer och restriktioner ha bidragit till att dra ned betyget för 2021, men den riktigt stora boven måste ändå vara den pungspark vid namn punktskatt på övrig tobak som infördes den 1 juli 2021.

Till nästan ingens förvåning visade sig hotet om en kraftigt höjd ”punktskatt på övrig tobak” naturligtvis även vara ett löfte. Skall man amatörspekulera lite i milt vredesmod (vilket är min specialiet) och helt utan att kunna räkna fram samhällsekonomin bakom (också min specialitet) kostar den skatten nog mer över tid i form av förlorade arbetstillfällen och avveckling av företag som producerar snussatser, än faktiska intäkter för staten.

Oavsett uppstod panik bland oss normalt sansade livsnjutare som bara vant oss vid att kunna göra vårt eget goda snus hemma att tömma sparkontot eller pantsätta huset för att kunna delta i orgien av bunkring av råtobak som bröt ut i riket.

En positiv effekt av att förutsättningarna förändrats så drastiskt är att intresset för att odla sin egen tobak verkar skjutit i höjden. Det gör att gemenskapen för tobaksodlare blir större vilket ökar möjligheten att byta fröer, kunskap och erfarenhet. Jag skall dock återkomma till ämnet tobaksodling i nästa inlägg.

Dessutom får man en känsla av att det tillverkas mer snus och oftare än någonsin nu. Många sitter redan på råvaran till snus för många år framåt, eller till och med hela sin beräknade livstid, och experimentlusten ökar helt klart när man känner sig rik och välförsedd. Åtminstone för oss som snabbt glömmer bort (förtränger) beräkningar och kalkyler som ligger till grund för hur länge lagret väntas räcka. Men det är också roligare att vara rik, slösaktig och generös mot sig själv, än att vara klok, förståndig och snål.

Övning ger färdighet och man hittar snabbare ytterligare pusselbitar till hur man vill att ens snus skall kännas och smaka om man bakar snus ofta.

Jag blandar alltid många olika sorter vare sig jag gör snus av egenodlad tobak, färdigt mjöl eller snussatser och jag bakar oftast bara 500 eller 600 gram tobaksmjöl åt gången. För egen del har jag aldrig gjort så många snusbak på så många olika sätt som jag gjorde 2021.

När man gjort snus några gånger lär man sig att tobaksmjöl i princip alltid är tobaksmjöl och att proportionerna för övriga ingredienser i grunden alltid är ganska mycket samma. De kan enkelt multipliceras med vikten på tobaken.

Innan värmebehandling utgår jag från 1 dl vatten, 12,5g salt per 100g tobaksmjöl. Efter värmebehandlingen blandar jag i 6g glycerin/glycerol, 6g propylenglykol och 7g natriumkarbonat
(eller 7,5g kaliumkarbonat).

Vill jag göra snus av 400g tobak tillsätter jag alltså 4 dl vatten, 50g salt, 24g glycerin/glycerol och 24g propylenglykol, samt 28g Natriumkarbonat eller 30g kaliumkarbonat. Det brukar alltid funka bra.

Mitt favoritvapen i snusköket är fortfarande tryckkokaren, det var så jag började göra eget snus. Eftersom det går relativt snabbt kan man nästan när som helst följa ett infall och ändå lyckas ro baket i hamn.

När tryckkokaren stabiliserat sig och man hör att det bubblar inuti den utan att ångan pyser ur säkerhetsventilen som en ilsken geiser låter jag den stå så i 6 eller 7 timmar. Egenodlad tobak blir dock bättre efter ytterligare några timmar. Det går även utmärkt att värmebehandla i omgångar om man behöver avbryta för att fylla på vatten t.ex.

För att vidga min egen horisont gjorde jag ganska ofta snus i ugn förra året. När min ugn är inställd på 90 grader brukar tobaksmassan vara tillräckligt värmebehandlad efter 27-28 timmar, men alla ugnar är olika och kan variera i temperatur och termostater kan ljuga.

Det här året vill jag ändå prova en mer vetenskaplig approach och faktiskt mäta värmen på tobaksmassan med stektermometer oftare. Det har jag bara gjort när jag använt slowcooker tidigare.

Slowcooker provade jag några gånger 2021. Efter tips från en mer erfaren snusbagare ökade jag vätskemängden i tobaksmjölet något och värmebehandlade tobaken i stekpåse under tre dygn räknat från när temperaturen höll sig stadigt mellan 83-86 grader. En gång om dagen tog jag upp och klämde lite på stekpåsen för att fördela om tobaken och få bort klumpar, och samtidigt se till att den inte kändes för torr.

Snus som värmebehandlats i tryckkokare eller ugn upplever jag inte någon stor skillnad på, men den längre värmebehandlingen i slowcooker verkar göra snuset mer smakrikt och ge det en annorlunda doft. Det blir garanterat fler bak med slowcooker det här året för att utforska det vidare.

Det bästa är så klart att leka själv, men som inspiritation avslutar jag med recept på två olika snus jag gjorde förra året.

Typiskt (500g)

150g Prillan Jubileum
150g Prillan Norrland
125g Swedsnus Alpha
75g Eldtorkad Kentucky (eurotabak)

60g Salt
35g Natriumkarbonat
3 dl vatten (innan värmebehandling)
2 dl gin (efter värmebehandling)
KS Grundarom

Mer vatten efter behov vid konsistensbearbetning.

Mupptunus (600g)

260g Original Brand
110g Hardcore
100g KS Virginia
90g Lucky Price
40g KS Kentucky bladmjöl
6 dl starkt Apple, cinnamon, raisin-te

Mer vatten efter behov vid Konsistensbearbetning.

Astrofysik i snusets hastighet.

Lämna ett svar

Jag har precis sett klart ”The edge of the universe”, det senaste avsnittet från min favoritkanal på Youtube som heter ”Science and futurism with Isaac Arthur”. Rymden, galaxer, solsystem och framtidens teoretiskt möjliga tekniska innovationer fascinerar mig nästan lika mycket som snus. Detta trots att jag inte vet eller ens förstår särskilt mycket av varken fysik, kemi eller kosmologi. Men det gör ingenting, jag älskar att ta del av det ändå.

Ungefär som med tobak, tobaksodling och snus. Åtminstone är det så i början för de flesta.

Skillnaden mellan kosmos och tobak tycks vara att det är lättare att begripa den fysik som rör värmebehandling, hur tobak reagerar med lösningsmedel som till exempel alkohol, eller hur pH-värdet i snus kan balanseras och justeras med hjälp av natriumkarbonat och kaliumkarbonat, än att få något vidare grepp om kvantfysik, svarta hål och varför det inte går att färdas snabbare än ljuset.

Det jag vill komma till är egentligen inte det uppenbara – att det förmodligen är lättare att odla tobak och göra eget snus än att bli så vass på att räkna ut en planets exakta position vid en viss tidpunkt att Nasa eller Spacex kommer med ett jobberbjudande, utan att man faktiskt kan göra något precis hur man vill bara för att det är roligt. Och att man alltid lär sig något även om man aldrig lyckas lära sig allt.

Jag har än så länge aldrig försökt odla tobak helt efter strikta mallar och enbart i syfte att maximera avkastningen, och jag gör inte så mycket snus som möjligt några få gånger om året bara för att det är mest effektivt och tidsbesparande.

Jag läser mycket om olika sorters tobak och odlar (alldeles för) många sorter varje år eftersom nyfikenheten på denna storartade planta aldrig verkar avta.

Jag vill göra snus ofta och gör därför alltid mindre satser bara för att kunna prova flera olika sätt att värmebehandla, smaksätta eller få fram konsistens.

Eftersom historia generellt alltid intresserat mig vill jag naturligtvis hela tiden lära mig mer också om tobakens och snuset historia, både i Sverige och runt om i världen.

Nu kunde man nog tro att en som brinner så mycket för snus och tobak också har svar på och kan det mesta. Så är det tyvärr inte, det har aldrig fungerat så för mig. Jag har begåvats med ett bedrövligt minne och i bästa fall har jag kanske ett ungefärligt hum om sånt jag läst och gjort tidigare.

Men det gör inget, det är alltid lika roligt att prova något nytt. Även om det rent tekniskt säkert kan vara tredje eller fjärde gången jag provar något nytt för första gången.

Att prova annorlunda grepp bara för att det är så roligt när det blir kul är en approach som fungerar rätt skapligt när det gäller snus och jag rekommenderar det starkt.

Placera en tobakssort i en annan del av landet nästa år, värmebehandla snusmassan två timmar längre än du brukar eller testa vad som händer om du har i mindre salt och struntar helt i propylenglykol och glycerin.

Det känns helt klart som att man lär sig mer genom att göra själv i stället för att utgå från att allt andra säger är sant i varje given situation.

Men när det kommer till astrofysik skall man kanske inte ha för höga förväntningar på ett framtida jobb som månlandare bara för att världsrymden känns spännande. Åtminstone känns det ganska avlägset i mitt fall.