Det blev som väntat ett helt nytt år ännu en gång. Uppenbarligen ett ovanligt efterlängtat sådant också med tanke på de usla betyg de flesta verkar ha gett det föregående.

Givetvis kan den här långdragna skitpandemin med alla vaccinationer, mutationer och restriktioner ha bidragit till att dra ned betyget för 2021, men den riktigt stora boven måste ändå vara den pungspark vid namn punktskatt på övrig tobak som infördes den 1 juli 2021.

Till nästan ingens förvåning visade sig hotet om en kraftigt höjd ”punktskatt på övrig tobak” naturligtvis även vara ett löfte. Skall man amatörspekulera lite i milt vredesmod (vilket är min specialiet) och helt utan att kunna räkna fram samhällsekonomin bakom (också min specialitet) kostar den skatten nog mer över tid i form av förlorade arbetstillfällen och avveckling av företag som producerar snussatser, än faktiska intäkter för staten.

Oavsett uppstod panik bland oss normalt sansade livsnjutare som bara vant oss vid att kunna göra vårt eget goda snus hemma att tömma sparkontot eller pantsätta huset för att kunna delta i orgien av bunkring av råtobak som bröt ut i riket.

En positiv effekt av att förutsättningarna förändrats så drastiskt är att intresset för att odla sin egen tobak verkar skjutit i höjden. Det gör att gemenskapen för tobaksodlare blir större vilket ökar möjligheten att byta fröer, kunskap och erfarenhet. Jag skall dock återkomma till ämnet tobaksodling i nästa inlägg.

Dessutom får man en känsla av att det tillverkas mer snus och oftare än någonsin nu. Många sitter redan på råvaran till snus för många år framåt, eller till och med hela sin beräknade livstid, och experimentlusten ökar helt klart när man känner sig rik och välförsedd. Åtminstone för oss som snabbt glömmer bort (förtränger) beräkningar och kalkyler som ligger till grund för hur länge lagret väntas räcka. Men det är också roligare att vara rik, slösaktig och generös mot sig själv, än att vara klok, förståndig och snål.

Övning ger färdighet och man hittar snabbare ytterligare pusselbitar till hur man vill att ens snus skall kännas och smaka om man bakar snus ofta.

Jag blandar alltid många olika sorter vare sig jag gör snus av egenodlad tobak, färdigt mjöl eller snussatser och jag bakar oftast bara 500 eller 600 gram tobaksmjöl åt gången. För egen del har jag aldrig gjort så många snusbak på så många olika sätt som jag gjorde 2021.

När man gjort snus några gånger lär man sig att tobaksmjöl i princip alltid är tobaksmjöl och att proportionerna för övriga ingredienser i grunden alltid är ganska mycket samma. De kan enkelt multipliceras med vikten på tobaken.

Innan värmebehandling utgår jag från 1 dl vatten, 12,5g salt per 100g tobaksmjöl. Efter värmebehandlingen blandar jag i 6g glycerin/glycerol, 6g propylenglykol och 7g natriumkarbonat
(eller 7,5g kaliumkarbonat).

Vill jag göra snus av 400g tobak tillsätter jag alltså 4 dl vatten, 50g salt, 24g glycerin/glycerol och 24g propylenglykol, samt 28g Natriumkarbonat eller 30g kaliumkarbonat. Det brukar alltid funka bra.

Mitt favoritvapen i snusköket är fortfarande tryckkokaren, det var så jag började göra eget snus. Eftersom det går relativt snabbt kan man nästan när som helst följa ett infall och ändå lyckas ro baket i hamn.

När tryckkokaren stabiliserat sig och man hör att det bubblar inuti den utan att ångan pyser ur säkerhetsventilen som en ilsken geiser låter jag den stå så i 6 eller 7 timmar. Egenodlad tobak blir dock bättre efter ytterligare några timmar. Det går även utmärkt att värmebehandla i omgångar om man behöver avbryta för att fylla på vatten t.ex.

För att vidga min egen horisont gjorde jag ganska ofta snus i ugn förra året. När min ugn är inställd på 90 grader brukar tobaksmassan vara tillräckligt värmebehandlad efter 27-28 timmar, men alla ugnar är olika och kan variera i temperatur och termostater kan ljuga.

Det här året vill jag ändå prova en mer vetenskaplig approach och faktiskt mäta värmen på tobaksmassan med stektermometer oftare. Det har jag bara gjort när jag använt slowcooker tidigare.

Slowcooker provade jag några gånger 2021. Efter tips från en mer erfaren snusbagare ökade jag vätskemängden i tobaksmjölet något och värmebehandlade tobaken i stekpåse under tre dygn räknat från när temperaturen höll sig stadigt mellan 83-86 grader. En gång om dagen tog jag upp och klämde lite på stekpåsen för att fördela om tobaken och få bort klumpar, och samtidigt se till att den inte kändes för torr.

Snus som värmebehandlats i tryckkokare eller ugn upplever jag inte någon stor skillnad på, men den längre värmebehandlingen i slowcooker verkar göra snuset mer smakrikt och ge det en annorlunda doft. Det blir garanterat fler bak med slowcooker det här året för att utforska det vidare.

Det bästa är så klart att leka själv, men som inspiritation avslutar jag med recept på två olika snus jag gjorde förra året.

Typiskt (500g)

150g Prillan Jubileum
150g Prillan Norrland
125g Swedsnus Alpha
75g Eldtorkad Kentucky (eurotabak)

60g Salt
35g Natriumkarbonat
3 dl vatten (innan värmebehandling)
2 dl gin (efter värmebehandling)
KS Grundarom

Mer vatten efter behov vid konsistensbearbetning.

Mupptunus (600g)

260g Original Brand
110g Hardcore
100g KS Virginia
90g   Lucky Price
40g   KS Kentucky bladmjöl
6 dl starkt Apple, cinnamon, raisin-te

Mer vatten efter behov vid Konsistensbearbetning.