Astrofysik i snusets hastighet.

Jag har precis sett klart ”The edge of the universe”, det senaste avsnittet från min favoritkanal på Youtube som heter ”Science and futurism with Isaac Arthur”. Rymden, galaxer, solsystem och framtidens teoretiskt möjliga tekniska innovationer fascinerar mig nästan lika mycket som snus. Detta trots att jag inte vet eller ens förstår särskilt mycket av varken fysik, kemi eller kosmologi. Men det gör ingenting, jag älskar att ta del av det ändå.

Ungefär som med tobak, tobaksodling och snus. Åtminstone är det så i början för de flesta.

Skillnaden mellan kosmos och tobak tycks vara att det är lättare att begripa den fysik som rör värmebehandling, hur tobak reagerar med lösningsmedel som till exempel alkohol, eller hur pH-värdet i snus kan balanseras och justeras med hjälp av natriumkarbonat och kaliumkarbonat, än att få något vidare grepp om kvantfysik, svarta hål och varför det inte går att färdas snabbare än ljuset.

Det jag vill komma till är egentligen inte det uppenbara – att det förmodligen är lättare att odla tobak och göra eget snus än att bli så vass på att räkna ut en planets exakta position vid en viss tidpunkt att Nasa eller Spacex kommer med ett jobberbjudande, utan att man faktiskt kan göra något precis hur man vill bara för att det är roligt. Och att man alltid lär sig något även om man aldrig lyckas lära sig allt.

Jag har än så länge aldrig försökt odla tobak helt efter strikta mallar och enbart i syfte att maximera avkastningen, och jag gör inte så mycket snus som möjligt några få gånger om året bara för att det är mest effektivt och tidsbesparande.

Jag läser mycket om olika sorters tobak och odlar (alldeles för) många sorter varje år eftersom nyfikenheten på denna storartade planta aldrig verkar avta.

Jag vill göra snus ofta och gör därför alltid mindre satser bara för att kunna prova flera olika sätt att värmebehandla, smaksätta eller få fram konsistens.

Eftersom historia generellt alltid intresserat mig vill jag naturligtvis hela tiden lära mig mer också om tobakens och snuset historia, både i Sverige och runt om i världen.

Nu kunde man nog tro att en som brinner så mycket för snus och tobak också har svar på och kan det mesta. Så är det tyvärr inte, det har aldrig fungerat så för mig. Jag har begåvats med ett bedrövligt minne och i bästa fall har jag kanske ett ungefärligt hum om sånt jag läst och gjort tidigare.

Men det gör inget, det är alltid lika roligt att prova något nytt. Även om det rent tekniskt säkert kan vara tredje eller fjärde gången jag provar något nytt för första gången.

Att prova annorlunda grepp bara för att det är så roligt när det blir kul är en approach som fungerar rätt skapligt när det gäller snus och jag rekommenderar det starkt.

Placera en tobakssort i en annan del av landet nästa år, värmebehandla snusmassan två timmar längre än du brukar eller testa vad som händer om du har i mindre salt och struntar helt i propylenglykol och glycerin.

Det känns helt klart som att man lär sig mer genom att göra själv i stället för att utgå från att allt andra säger är sant i varje given situation.

Men när det kommer till astrofysik skall man kanske inte ha för höga förväntningar på ett framtida jobb som månlandare bara för att världsrymden känns spännande. Åtminstone känns det ganska avlägset i mitt fall.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s